Varför gör vi det vi gör? Varför undviker jag vissa personer, bara för att det kan bli lite pinsamt? Alltså ingen speciell person nu utan typ grannen, eller hon som jobbar i samma korridor som mig på praktiken eller nån annan som jag vet vem det är. Och sen, varför har jag alltid haft svårt för att säga grattis…eller vara trevlig som fan…bara för att göra nån glad.
Jag kan inte göra vissa saker på beställning helt enkelt. Känns det inte rätt, så gör jag det bara inte. Och jag tycker inte att det känns rätt att hälsa på alla grannarna, bara för att de är just grannar osv..!
Sen tycker min mor att jag är världens mest egoistiska..och visst, till en viss grad håller jag med. Jag är inte överdrivet pliktskyldig i hemmet. Jag har inte varit den mest hjälpsamme…och jag tar en hel del saker för givna hemma. Men jag vet inte riktigt vad det beror på.
1. Morsan tar på sig att tvätta, laga mat och allt det där, det har hon alltid gjort. Och varken jag eller farsan säger emot…är ju liksom lönlöst.
2. Hon vill att vi ska hjälpa till…men det är bara när hon klagar som vi erbjuder oss och då vägrar hon gå med på det.
3. Det ska alltså komma på eget initiativ…?
4. Jag flyttar snart och slipper bry mig.
5. Jag ska bli rik och ge tillbaka får allt som jag fått, på ett sätt eller annat!
Bra plan va? Inte för att jag tror att det kommer ändra direkt de fel jag eventuellt gjort, men det är vad jag vill göra.
Nu ska jag få lite jobb gjort…