To share your lovelife?
Uhm, okej, rerun om mitt ”kärleksliv” såhär långt.
Högstadiet.
M: Olyckligt kär, sa aldrig nåt.
S: Samma där, för hon ville ha en annan.
T: Hmm, ingen förändring.
A: Hon ville ha min polare.
Gymnasiet:
J: Var tillsammans med polare och var aldrig intresserad av mig. Grymt olycklig kärlek. Efter henne lärde jag mig att man ska inte bli kär om det inte finns nåt belägg för det.
T: Hmm, vad ska jag säga. Det bara blev så, hade inte några djupare känslor direkt. Dog ut av sig självt.
C: Ja, den första tjejen, som så att säga stött på mig! Hon valde att inte fortsätta det hon startat.
C: Andra tjejen som stötte på mig. Ungefär samma scenario där.
J: Gick ju riktigt bra, men something happened on the way to heaven som man kan säga.
T: Första tjej som jag vågat berätta för att jag var intresserad av. Blev lite raj, men hon ville inte ha nån pojkvän..
E: Andra tjejen, som jag berättat för, hon trodde mig inte först. Sen så ja, hon hade inte kommit över sitt förflutna och jag var väl inte vad hon ville ha.
G: Trevlig, men svår. Det funkade aldrig riktigt.
Sen så har vi då en till, men det blir som vanligt inget med den saken. Och just nu undrar jag vad det är som går snett? De vill inte ha en efter närmare eftertanke, eller så är de intresserade av nån annan, eller så har de ett förflutet som gör att de inte vill ha en pojkvän. Det som funkat bäst är ju när tjejen varit intresserad först. Varför är det så? Väljer jag så fel? Det här låter säkert helsjukt, att sitta och analysera alla de ”förhållanden” som man haft.
Nej, bättre att sova och glömma bort att saker som kärlek, känslor, sex och vad det nu heter finns överhuvudtaget.