Okej, gör er redo för en djupdykning.
Nu ska jag bena ut en av de mest smärtsamma sakerna i mitt liv, om jag hade haft några känslor att känna med alls. Nu är det väl inte riktigt så illa kanske, men ja det är inte bra. Hela tiden frågar människor hur det går med kärleken, om jag träffat någon osv. Jag är alltid lika flackande och oklar i mitt svar tillbaka. För jag har ingen som helst aning hur jag ska kunna svara på de frågorna.
Hur ska jag kunna förklara allt som gjort den frågan till något så komplicerat? Visst det kanske inte skulle behöva vara så komplicerat. Men jag upplever det så. Har varit inne på svaret förr. Mina problem med att inte kunna älska. Kanske har jag konstruerat dem själv. Genom att alltid vara till lags, aldrig sagt ifrån, inte kunnat stå upp för mig själv.
Att bli arg, visa att jag är värd mer, än det som jag fått. Jag har bara tagit emot skit och svalt all skit. Detta har lett till att jag i slutändan har tappat bort vem jag är. jag kan ju urskilja vissa detaljer som jag kan tycka är jag, men jag har aldrig haft några principer eller krav på andra. Jag har anpassat mig in i absurdum. Allt för att bli älskad.
Men att bli älskad på det sättet funkar inte. Man blir inte älskad, man kanske blir omtyckt och sedd som snäll och så, men inte älskad. Särskilt inte av sig själv. Jag vet inte vad det är att älska sig själv. Hur gör man det? Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen med mig själv. Det känns rätt hårt.
