Jag har under dagen sett att det varit ömsom heta känslor och känsloutrop om det som kallas för #killgruppen. Min första reaktion är att jag inte förstår vad problemet är. Min andra reaktion blir en slags nyfikenhet på vad det är som upprör en del så mycket.
Har ju sett en del mindre positiva inlägg i flödet under den tid som jag varit insatt i det som diskuteras. Har tänkt att de beror på antingen okunskap eller att personerna bakom är ”oseriösa” och inte drar sig för att driva med hela grejen. Deras liv, deras val. Jag förundras, men väljer att inte slösa någon energi på det.
Jag har däremot sett ett syfte med detta fenomen. Utifrån mina egna erfarenheter och vad jag observerat under mina 32 år i livet så finns det faktiskt ett behov av detta att prata om och ifrågasätta manliga normer, det som anses vara manligt, hur man ska vara som man och allmänt runt det manliga könet (genus).
Det som jag förstått är det som upprör mest är att det som tas upp i #killgruppen på något sätt skulle utgöra ett hot för kampen för kvinnors rättigheter. Feminism och genus handlar om strukturella skillnader för kvinnor och män. Att bli behandlad annorlunda pga. sitt kön. Feminismen vill jämställa könen och pratar om de skillnader som finns mellan de som genus.
Jag är väl medveten om att det finns skillnader och att det inte går att jämföra hur kvinnor upplever verkligheten med mäns upplevelse, men det betyder ju inte att män inte har några problem alls bara för att kvinnor har mer strukturella svårigheter. Det finns ju problem som rör det manliga genuset som berör männen mer än kvinnor, men de problemen hänger ofta ihop med hur verkligheten ser ut för kvinnor. Speciellt då männens beteende är det som påverkar kvinnors verklighet, i många fall på ett negativt sätt.
Det som jag anser #killgruppen betyder eller kan komma att betyda i ett längre perspektiv om det får utvecklas och växa till något mer än en grupp personer som twittrar om diverse ämnen, är något som jag tror kan få betydelse för båda könen. Det handlar helt enkelt om mänsklig utveckling. Om vi ska få ett jämställt samhälle, där alla har samma rättigheter och skyldigheter i praktiken och inte bara på pappret, så måste alla ha möjlighet att ifrågasätta normer. Det måste vara okej att få må dåligt, att få prata om sina känslor och be om hjälp. Även för killar.
Det är inte självklart för alla killar idag. Jag tror inte det. Det är ofta männen själva som ser till att det är så. Jag har själv bevittnat det och blivit kallad för diverse saker pga. det. Man ska dricka öl, man ska det ena och det andra, just för att passa in i de normer som finns. Gör man inte det så får man skit för det. Inte okej. Inte heller okej att män inte känner att de kan just få känna att de får vara ”svaga” och inte alltid starka. Som ju faktiskt varit en traditionell syn på mannen i många år.
Nu vet jag även här att det håller på att förändras, det är mycket bättre än för kanske 50 år sen till exempel. Men vad jag tycker #killgruppen gör och kan göra i framtiden är att skapa ytterligare förutsättningar för att fortsätta denna utveckling och få det att kanske gå fortare.
Jag är helt medveten om att det handlar om en mindre klick med personer som liksom fastnat i det här och att det finns många personer som inte alls känner igen sig i detta. Men jag anser att problemet är så pass utbrett att det ändå finns ett behov att prata om det, att lyfta upp olika frågor och komma fram till hur man kan bekämpa sexism, våld, osv. Saker som tyvärr alldeles för ofta drabbar kvinnor.
Att som en del beskylla alla män för allt som skett i världshistorien mot kvinnor blir bara okonstruktivt och negativt i längden för den utveckling som behövs. Ju fler män som kan ta sig ur denna bild av att man måste vara och bete sig på ett visst sätt för att bli accepterad som man, desto bättre.
För ingen vinner på att man ska passa in i en mall. Inte jag, inte du, inte afrikanska kvinnor, inte japanska män, ingen ingen ingen! Och kom inte och säg att jag inte vet vad jag pratar om. Jag vet mycket väl vad kvinnor världen över utsätts för dagligen. Jag har fyra systrar, har skrivit två uppsatser om sexhandel med kvinnor och barn. Jag har till stor del växt upp med kvinnliga vänner och har även läst kurser på högskolan inom ämnet kön. Har även boken Det andra könet av Simone de Beauvoir hemma i bokhyllan.
Så det så. Med det inte sagt att jag är någon expert inom området, men jag har en viss insikt i alla fall. Jag är medveten om att det är många oftast, många och andra generaliseringar i denna text, det går ju självklart inte att tala för alla, men på något sätt måste man förmedla verkligheten.
Finns mycket mer jag skulle vilja säga, men jag stoppar där.
För mer om det som skett under dagen i #killgruppen:
http://t.co/xuG06JVj
http://t.co/hLdyFBrg
Tack för ordet.
Nåt åt det hållet. 🙂
Pingback: Det blåser runt #killgruppen « Tysta tankar
Pingback: Idag blev jag glad på feminister i Sverige | Then Piratska Argus
Varför en killgrupp provocerar. Därför att det finns och har alltid funnits så många killgrupper.
Det har varit så många och så mäktiga att det har starkt försvårat för kvinnor. Frimurarorden, Odd Fellows, Juvenalerna, Timmermansorden, osv.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Svenskt_ordensv%C3%A4sen
Många gånger upplevs killarnas innebandylag på en arbetsplats som en slapgs killgrupp för måååånga är det kvinnor som fått uppleva att viktiga beslut som ska diskuteras på möten egentligen redan har tagits. Killarna har redan fatta beslut medan de satt i bastun efter innebandyn osv. Detta ÄR faktiskt ett problem för många kvinliga chefer som aldrig riktigt kommer in i gänget.
Ja, det du säger har en poäng, men skillnaden här är att det inte är en exklusiv klubb för bara män. Alla kan vara delaktiga och säga sitt. Tycker inte att argumentet att det funnits så många killgrupper är relevant i sammanhanget heller. Det handlar inte riktigt om att ta beslut och bestämma, mer om att vaska och ifrågasätta.