Trött, vill sova, men måste jobba…resten av livet? Uttråkad, pank och ensam.
Isolerad, hopplös och trasig. Blä blä blä. 🙁
Jag orkar inte engagera mig i nåt, men ändå måste jag. Allt är en jävla kamp. Kamp mot tiden, kamp mot andra. Kamp mot sig själv. Kämpa för att hålla sig själv ovanpå, inte sjunka ner igen. Ni skulle se mig nu alltså, fan vad jag ser sliten ut. Sen är jag trött på att allt jämt ska vara en tävling. Vem vinner och vem förlorar. I mitt universum skulle det inte ens få finnas såna begrepp. Man skulle inte behöva prestera bäst för att få det man vill. Viljan skulle räcka. Men i detta universum ska man vara snyggast bäst och störst och snabbast och smartast och mest engagerad och en massa jox. Som jag förstås inte är. Undra på att folk inte mår bra. Jävla bajsvärld.
Huuunger! MAT, ska käka pannkaka..mums, iaf nåt positivt. 😛
Men jaha..nu känns det bättre, har fått mat och så ska jag minsann städa lite hemma och kanske springa lite, planera mina tider lite mer, så jag får nån slags regelbunden sovatid och annatid. Planering är A och O, dear people. 🙂
