Har efter att ha läst diverse bloggar, bl.a. hedgehog in a storm och Linda Skugges, konstaterat att Stella McCartneys nya kollektion för H&M gjort mig uppmärksammad på hur pass galet samhället är. Jag visste redan att vi har fel prioriteringar, att status och yta är det enda som räknas. Men herregud människor! Det är bara kläder. Att basera hela sitt liv på att konsumera kläder som ska få en att se så snygg ut som möjligt? Hobbys? Nej, det är bara kläder. Fast det är ju bara min otroligt ödmjuka åsikt.
Snacka om att Medelsvensson, även jag, har för lite riktiga problem. Åh nej, jag fick inget bla-linne av det och det materialet som jag hade spanat in i 4 månader på H&Ms hemsida, för några gamar snodde det rakt framför ögonen på mig. Stackars dig! Pröva att bo i en hydda i ett jordbävningsdrabbat land och ha 15 minusgrader ute.
Ja, jag vet att jag överreagerar, men det är nog såhär jag känner inför såna här händelser. Att folk ens orkar stå och trängas för att få tag i ett ynka plagg, en tygbit för flera tusen är för mig ofattbart. I min meningen har man inte så stor koll på omvärlden då. För att spä på det hela kan jag nämna att jag köpte en kavaj för 800:- i veckan och jag är nog lika god kålsupare med, fast inte på samma sätt. Dubbelmoral kanske, men ändå inte. Lite paradoxalt kanske, men sån är jag.
