Få ihop allt.

Jag är en mästare på att planera in en massa saker på samma dag, blir lätt så när allt kommer samtidigt. Idag ska jag ner på stan här hemma och köpa nåt i presentväg, sen tar jag bussen till Hovsjö, där jag hämtar cykeln jag ska ha till att ta mig till och från jobbet. Sen cykla hem förstås, planera in hur jag gör ikväll efter alla festligheter. Eftersom jag ska till Avesta imorgon, så kan jag inte åka hem emellan. Busskortet går ut idag och jag har inte råd att köpa ett nytt. Så jag måste hitta en sovplats inatt.

Saker man lär sig på teve.

Ibland ska man inte vara ärlig och göra det som är rätt.
Förstör inte tjejkvällar och skvallra aldrig på ett gäng tjejer.
Webbkameror och pajer kan vara riktigt roliga.
Hur fan kändes det första gången?
Det är fan inte nyttigt att leva i vårt samhälle.

Orkesterläger har oanad potential.

Hur träffade du din partner?

Kom att tänka på hur jag inte förstår hur vissa träffas, då jag såg på The Bachelor: Paris. Råkat sitta och kolla på det efter Cityakuten i två veckor nu. Där är det ju all set up for romance, men i vardagen så är det lite svårare. Jag minns själv hur det gått till i de få relationer jag haft. Så nu undrar jag hur det går till. För er andra. Om ni har någon anekdot att förtälja om detta ämne så ska jag lyssna/läsa. Oftast vet man ju bara att personer är ihop, men det man inte vet är hur det kom sig att det blev just de två. Hur känslorna växte fram, vem fattade tycke för vem, allt sånt vill jag veta.

Kom igen, jag har ju inget eget, jag kan väl få dela lite av ert? 😉

Apropå Bachelor, jag råkar ju vara en sån, alltså en ungkarl men jag kan inte fatta hur man dejtar 25 kvinnor på samma gång. Eller ens 10. Har svårt att ens få till det med en endaste tjej/kvinna. Försöker inte ens förvisso.

Att anförtro sig.

Har aldrig eller nästan aldrig haft någon som jag valt att öppna mig för, någon som alltid finns där och kan lyssna och komma med lite goda råd och så. Ingen jag direkt anförtrott mig åt. Istället har jag spridit ut det ganska rejält. Lite här, lite där. Vet inte om det är så bra. Kanske är mitt sätt att inte släppa någon nära inpå. Skulle vara skönt att känna att det alltid fanns en person som jag vet att jag kan snacka med som inte kommer med lösningar eller som missförstår mig. Någon som verkligen fattar vart jag kommer ifrån på något sätt. Ta inte det här på fel sätt nu, jag vet att det finns både familj och vänner som jag kan göra allt detta med. Jag vet att ni finns där. Men på något vis så vill jag inte tvinga fram något. Det ska kännas naturligt. Vet inte själv hur jag skulle vilja att det var, men det är väl något jag får klura ut. Nu måste jag sova.

Dokumentalist kanske?

Att sitta och förvalta en databas, kan det vara något?
Kopiera och arkivera dokumentation kanske?
Pilla med ett webbgränssnitt lite sådär?

Ja, om jag får det vikariatet jag sökte idag kanske. 11 månader. Ute på Gärtuna. Närmare till jobbet.
Äh, vi får se hur det går.

Lotta, hur gick det med det du sökte?

Officiell blodgivare.

Idag gick jag och blev officiell blodgivare.
Har donerat mitt blod en gång förut.
1999.

Sen kom en massa piercingar och oskyddat sex ivägen.
Nu är jag fri från synd och får ge mitt blod till behövande.
Fick en trisslott för besväret och vann 2×25 spänn.
Yay!

I’ve got a pin to tell the world I am a proud donor of blood.