Hitler och jag

Jaha, vilket dråpligt test jag kom över, resultatet är föga smickrande, iallafall inte som jag ser det. även om det kan stämma. Kanske mer är exemplet som är lite extremt i mina ögon. Jag känner mig inte som honom alls.

Jag tror inte jag hade dödat alla som jag uppfattat som ett hot, eller om jag varit så extremt paranoid. Men visst är det så att jag är lite för beskyddande av mig själv och mina känslor.


What Famous Leader Are You?
personality tests by similarminds.com

Ytterligare ett test senare, med fler frågor, blev resultatet Bill Clinton, något mer överensstämmande.


What Famous Leader Are You?
personality tests by similarminds.com

Andra bloggar om: , ,

Intressant

Problemfriheten skaver

Gnällbloggen kanske jag ska döpa om denna blogg till idag. Känner mig föga inspirerad eller unik. Mina tankar kring bloggen är låga. Jag är en bekräftelsejunkie och jag får ingen här. Jag vill ha respons på något.

Det är nästan så illa att jag undrar varför jag skriver, det är liksom så att jag måste tvinga mig själv att skriva. Det tar emot. För jag har ju egentligen inget att skriva om. Livet på den här sidan om verkligheten är rätt intetsägande.

För att känna något, uppleva något, måste man göra misstag, sådana som alla andra gör varje dag, men som jag undviker med alla knep i boken. Strula till saker och ha problem, riktiga problem, det är inte min grej tydligen.

Jag bara glider på utan några större hinder på vägen. Hur lyckas alla andra vara så struliga och fucka till det? Jag vet inte. Hur gör man, någon som vill visa eller berätta?

Mina självskydd är för bra helt enkelt. Inget kan nå mig, eller beröra mig personligen. Jag undviker allt som jag vet kan strula till det. Känslor, konflikter, människor.

Detta är höjden av löjlighet, här sitter jag och gnäller över att jag har ett relativt problemfritt liv, liksom. Men är det att leva, undrar jag då?

All problems are opportunities in disguise, indeed.

Andra bloggar om: , , ,

Intressant

SSK go go go!

Ännu en viktig seger för SSK mot Leksand igår. Med 5-1 segern så knappar de in på de två lag som just nu ligger på elitserieplatser.

Scenariot utspelades på bästa möjliga sätt, förutsättningarna var de bästa. Det spelade ingen roll vem som vann eller om de spelade lika, SSK behövde bara vinna för att komma ikapp något av lagen.

Okej, det kanske hade varit mer idealt om Malmö vunnit, men nu blir det mer spännande. Om SSK slår Skellefteå på bortaplan nu på Lördag så har de ett klart övertag och fördel inför kommande matcher.

Fast allt kan ju hända förstås. Man ska ju som bekant inte ropa hej förrän man är över ån. Spelar de som detering gjorde igår och håller ihop sitt lag och håller huvudet kallt, kan det bli spel i elitserien nästa säsong.

Ska bli intressant och se vad de gör för rekryteringar isåfall.

SVT: Södertälje kvällens stora vinnare

DN: Södertälje hänger på i toppen

Tv4: Full pott för Södertälje

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Intressant

Återkommande fenomen

Har ni någonsin märkt att det som ni själva just uppmärksammat, ett fenomen eller begrepp helt plötsligt dyker upp i alla möjliga sammanhang?

Ta t.ex. de här fula, men tydligen smidiga smartcars som återfinns i storstäder, där det är dåligt med parkeringsplatser. När jag precis hade blivit bekant med dem så såg jag dem tamejfan överallt.

Eftersom jag inte tycker de är speciellt snygga utan riktigt fula, så störde jag mig dessutom på dem.

Vilket ytterligare ledde till att de syntes extra mycket i min värld. Verkligen typiskt.

Nu har det som tur gått över. Eller så är det för att jag inte längre vistas speciellt ofta i några större städer.

Andra bloggar om: , ,

Intressant

NKOTB-nostalgi

Åh fy fan vad seg jag är idag. det är inte bra att sitta upp halva natten och glo på nostalgi. Hittade klipp från NKOTB musikvideo Hangin Tough, med en massa liveuppträdanden. Snacka om att färdas ca 20 år tillbaka i tiden. Mirakelballader som Please don’t go girl, Didn’t I blow your mind(this time) och coola rökare som The right stuff. uh uh uuuh uuh uh uh uuuh! 😛

Frisyrerna, kläderna, danserna ja hela grejen är ju så jävla komisk idag.

Det roliga är att jag än idag minns texterna och allt, hur melodierna går och ja, det är som det var igår helt enkelt. Kanske inget man ska erkänna, men vafan.

Jag beställde en t-shirt med grabbarna som brann upp med posten hemma. Både jag och min bästa polare var förkrossade. 10 år och mina idoler hade brunnit upp. Vi brukade även gå runt i området med en bandare och poppa grabbarna på högsta volym. Ja, det var tider det.

Vill man veta vad det blev av grabbarna, så kan man ju läsa sig till det här

Andra bloggar om: , , ,

Intressant

Livets små nycker

Ibland förundras jag över hur livet kan vända. Ena dagen är det på ena viset, 6 år senare så står jag kvar och stampar på samma ställe, medan andra kommit ljusår ifrån. Det är bara att konstatera att livet verkligen går vidare, med eller utan en själv. Fast å andra sidan har jag kommit längre på andra plan.

Det är bara att acceptera att vi alla har olika vägar att vandra. Vissa tar omvägar och lär sig en massa på kuppen, utan att klibba fast. Medan andra går direkt på godbitarna och det väsentliga och fastnar.

Vad som är att föredra är nog godtyckligt. Man får göra det bästa av det man får. Kanske dags för mig att sluta sätta krokben på mig själv. Men det kan ju vara så att jag lär mig en hel del genom att göra just det. Även om det just för stunden känns som slöseri med tid och energi.

Lustigt det här med livet. Man vet tamejfan inte mycket om något eller någon. Men det gör inget, det blir mer spännande så, eller nåt. Vad har hänt om 5 år, vart är jag då? Ja, det vete katten.

Andra bloggar om:

Intressant

Att känna sig osynlig

Jag vet inte, men ibland känns det verkligen som att jag är osynlig. I vissa situationer, så får jag inget gehör för mina ord. Det är som att ingen hör vad jag säger.

Det finns inget som är så frustrerande som det. I allafall i själva situationen. Det sker nog inte för att vara elak, eller så, det är mer att mina ord kanske blir för många eller för otydliga. Osäkerheten slukar min kraft att nå ut. Så pass att orden liksom drunknar på vägen ut. Jag kan börja en mening, men så kommer någon annan och bryter in och säger något.

Då sväljer jag mina ord och glömmer det hela, för det kan ju inte varit viktigt. Det var ju tydligen något annat som någon annan hade att säga som var viktigare. Utan att låta allt för bitter så är det så det känns.

Nu sker ju det här inte så ofta, men på senaste tiden har jag nog
dragit mig tillbaka och känt mig lite oviktig. Jag kan nog inte skylla
det på andra, utan det är nog inuti mig själv jag får hitta någon slags
styrka och bara köra.

Jag är nog lite känslig också. Börjar känna att jag är trött på att hela tiden tänka på mig själv som någon som har en massa problem. Visst jag har väl en del liksom, men ja..

Måste tänka mindre i de banorna, eller verkligen gå ner mig totalt. Gå igenom det mörka för att komma ut på andra sidan..

Andra bloggar om: , , ,

Intressant