Nu när jag ändå är igång ska jag fortsätta med lite tankar om en film jag såg inatt. Jag kände att temat på den var lite halvt aktuellt för min egen del, det var i alla fall något i den som jag kände igen mig i.
Filmen heter Förvandlingen och går ut på att Rachel Weisz karaktär Evelyn ska förvandla Paul Rudds karaktär Adam från en blyg och lite tafatt kille till en snygg och självsäker sådan. Det hela är en del av hennes examensarbete i konst, att se hur man kan förvandla ytan på en individ genom små manipulerande ord och uppmuntran. Och det är just detta som jag känner är intressant, hur vi genom ord kan få andra att rycka upp sig och vilja bli bättre.
Jag vet med mig själv att jag själv inte kan förmå mig själv att utvecklas inom vissa områden, jag behöver yttre påverkan för att få till en förändring. Det kan räcka med bara några ord eller en enkel uppmaning för att jag ska upptäcka saker som jag kanske aldrig upptäckt själv. Det är lustigt alltså. Att andra kan se en med helt andra ögon och trycka på små saker och göra en så stor skillnad.
En kommentar om konst och temat runt det i filmen. Jag tycker att det hon gjorde var moraliskt fel och att hon berättigade sitt agerande med att det var konst, det kändes galet. Man kan inte göra en massa saker med personer och sen säga att det var i konstens namn och sedan gå fri från all skuld. Så fungerar det inte.
