Sitter och moffar på gratiskolor från kommun, de är sjukt goda. Annars har jag mest tråkigt och undrar när jag ska orka ta mig an alla projekt och måsten. Vill för mycket, men orkar alldeles för lite. Det är helt galet vad mycket som går förlorat. Hur gör man för att orka med mer? Utan att knarka kaffe eller andra mer olagliga preparat?
Dagens glada nyhet är att vi svenskar tycker det är en alltmer självklar sak att köpa ekologiskt och ta mer ansvar för sin konsumtion. Mer sånt. Nu tänker jag ta och packa ihop och ta mig hemåt.
Och mycket av det som sägs och skrivs är intressant. Det påpekas att de faktiskt uppnår sitt syfte, den att väcka debatten. Det har skett en nytändning, mycket med hjälp av de sociala medier som finns tillgängliga idag. Diskussion är alltid bra och det ger människor chansen att lufta sina åsikter och testa dem. Vilket kan leda till både insikt och omvärderingar.
Det är rätt tydligt att det sker en del smutskastning från båda håll, både från de som håller med kampanjen och de som vill missförstå och misskreditera den. Det är utan tvekan en känslig fråga som tas upp. Men likväl behövs det. Jag är benägen att hålla med Humanisterna i princip. Religion har alldeles för stor påverkan ute i världen. På mestadels negativa sätt. Men samtidigt så är det varje individs val att göra. Att tro på en högre makt är varje människas rätt, samtidigt som förnekandet av en sådan är varje människas rätt.
Med denna kampanj så kanske vi kan komma en bit på vägen. Även om nyanserna är oändliga och viljan att se varandras syn på saken i någorlunda objektiva synsätt. Kommer följa diskussionen med spänning.
Stänger fönstret ut mot omvärlden och tar en paus. Vill inte vara med denna helg. Blir en massa reflektion runt mänskligheten och allt den åstadkommer, både i ondo och godo. Isolerat mig och inte gjort något vettigt alls. Ute börjar det ljusna och det enda som hörs är mina fingrar som smattrar mot tangenterna och lite ljud från fönstret som jag öppnat. Fulla människor på väg hem från något.
Huvudvärk från vakande och tårar. Men det är alltid skönt att få känna lite. Nu ska jag dock lägga mig och drömma bort resten av natten.
Det finns ett budskap med denna film och det är att vi alla är varelser som känner smärta och lidande. Vilket egentligen är det enda kravet som jag behöver för att vilja stoppa all form av plågsam och onaturlig hantering av djur. Detta medför ett allvarligt övervägande av mina matvanor. Mest för djurens och mitt samvetes skull. Men även för min egen och världens framtid. Allt hänger ihop.
Jag ska bli dokumentärfilmare tror jag. Vet inte hur idén kläcktes i skallen på mig, men kom gjorde den. Nu ska jag bara få veta hur man ska förverkliga idén. Finns en utbildning på en folkhögskola i centrala Stockholm. Tyvärr verkar det som att den börjar nu i höst och sen är fortsättningskursen på våren. Men jag vill börja nu i vår i så fall. Tänkte slutföra min högskoleutbildning först. Skaffa något jobb som man kan leva med och så flytta till Stockholm läsa den där kursen på kvällarna och så kör man från där.
Ja, så jäva bra, har sjukt många upplägg som jag skulle kunna utveckla. Använda dokumentärformen för att förmedla tankar runt det jag gillar, alltså sociologi och samhället. Nu sova, för det är mitt i natten. Inget mer försovande här.
