Ett eko i mängden

Jag har den senaste tiden tänkt en del på mitt behov av kontroll. Jag tror att det har ökat eftersom jag allt mer känner en bristande kontroll över mitt liv. Det tar sig tyvärr väldigt konstiga uttryck och hjälper mig inte, eftersom det oftast är saker jag inte kan styra över, som till exempel andra personer. Det enda jag kan göra är att ta tag i det jag kan kontrollera, vilket är min framtid och hur den kommer se ut. Just nu håller jag på och pluggar, vilket jag inte gjort typ senaste kvartalet. Eller det var väl en överdrift, men det är lite så det känns.

Efter att den här kursen är över kan jag i princip ta ut min examen. Fast jag får se om jag väljer en annan kurs än den jag läste på distans förrförra sommaren. I så fall får det dröja lite till. Men jag ska nog grunna lite mer på det där. I övrigt så kommer jag ha mer att göra från och med veckan efter nästa vecka, vilket känns bra. Inte bra att ha för lite att göra.

Varthän bär färden?

Nu är den här, så ni som ville läsa min och Madickens uppsats om barnsexturism, varsågod.

http://www.randler.se/uppsats.pdf

Funderar på det här med att plugga kanske. Har inte gjort mycket vettigt i studieväg de senaste veckorna, så det kanske är på tiden. Motivationen är dock i botten, men ja, får se hur det går. Idag var jag alldeles för trött, ska ge upp nu och sova. För övrigt är inget som jag vill att det ska vara och jag förstår ingen precis som det känns som att ingen förstår mig. Inte för att jag förstår mig själv heller.

Kan det bli bättre?

Här kommer en diss. Jag dissar schlager, alla hjärtans dag, fettisdagen, våffeldagen, jul, midsommar, kräftskivor och allt annat som går att ”fira”. Jag fattar liksom inte grejen. Varför ska vi svenskar ha så mycket att fira hela tiden? Det är bara töntigt. Mors och fars dag med. Bara massa jippon som ger en ångest och gör att man känner sig mer ensam än man redan gör. Därför dissar jag det så mycket jag kan. Ja, jag är ett neggo och en tråkmåns. Så, nu vet ni.

Ännu en torsdag i detta oerhört spännande liv. Sov inte helt oväntat till 12.30. Blev ett bra eftersnack efter slavningen igår kväll. Ska strax masa iväg till kåren för ännu ett pass ikväll, men först ska jag bestämma mig om jag ska sitta och gno lite till här eller inte. Jo, lite gnoande blev det visst, men nu tröttnade jag. Enjoy the silence.

Sådär, nu är saker lite bättre. Pengar har kommit in och försvunnit. Men jag är inte längre skyldig någon pengar direkt. Eller kanske för den där dattan som står och surrar här bredvid mig, men ja. Det är ju inget lån, det ska köpas. Nej, apropå pengar så var det också en historia i sig hur det löste sig. Jag mailade till csn i min desperation eftersom poängen för uppsats och den andra kursen inte kom in. Så efter en dryg vecka kom svaret att jag uppfyllde några alternativa krav, vad nu det innebär. Men huvudsaken är att pengarna kom in. Aningen underbart.

Sen kom betyget också, efter lite justeringar så blev det till slut ett VG! Aningen ofattbart, många gånger som det känts som ett oöverstigligt berg och så slutar det så? Jag fattar nog inte riktigt.

Söndagar är livsfarliga, en fälla att falla ner i och inte komma upp ur. Igår (läs veckor sen) höll jag på att ramla ner, men sen så fick jag bara för mig att hoppa över det. Så det blev inget med det. Däremot reflekterade jag över att jag sitter fast. Jag kommer ingenstans. Vilket inte är så konstigt om jag tänker efter. Jag har ju inte direkt några mål att sträva mot. Ja, en examen på högskolan, men sen då? Utan det där som kommer efteråt så är den inte så mycket värd.

Samtidigt vet jag att det inte är sant. Men jag vet verkligen inte vart jag ska ta vägen. Ingen fast punkt, inget att hålla fast vid. Men orka.

Det är aningen ofattbart att jag och Madicken gått upp med vår uppsats nu. Det är bara betyget som väntar nu. Det är även betyget som hela min värld står och faller med känns det som. Jag får inte CSN förrän tillräckligt med poäng trillat in och då behöver jag de och en annan kurs poäng nyss. Nästa vecka är det ju dags att betala räkningarna och nu känns det hopplöst. Men som den evige optimist man är så säger jag det löser sig nog, på något sätt. Ikväll är det sittning och där ska alla sorger dränkas. Riktigt ordentligt. Ska det gå åt pipsvängen ska det banne mig gå riktigt rejält åt helvete.

En sån där skum natt. Somnade strax efter 12 mitt i ett avsnitt av Fringe. Vaknade kvart i fyra och gick upp för att plugga lite till och sådär. La mig igen och ”vilade ögonen” vid 08 och så vaknade jag vid 10, kollade lite grejer och la mig igen och sov till nyss. Alltså strax innan halv ett. Åh fy satan, nu är jag vrålhungrig. Hoppas Madicken kommer snart, så vi kan gå förbi kåren och köpa årets första baguette. Sen ska vi skriva ut uppsatsen som vi ska opponera på och börja pilla med det.