Livet är en stor föreställning där vi människor knallar runt på jorden som är vår scen och ikläder oss roller. Mitt liv är ett skådespel som säkert ses av de runt omkring mig. På nåt sätt som jag inte trott att det var! Jag bär på masker…och spelar min roll i det stora. Men är det min rätta roll…visar jag det sanna jag som finns? Troligtvis inte…jag döljer sanningen, jag söker sanningen…men jag vet inte vad jag letar efter. Ugg, jag blir inte vettigare på nåt vis…varför ska allt vara så svårt för, jag vill ju bara att det ska vara lätt…!
Jag har så otroligt många sidor….inte lätt att ha en mask hela tiden då, eller en roll heller för den delen. Men det som är dumt är att jag spelar nåt jag inte är ibland…jag går omkring och låtsas vara glad…både för min egen skull och andras..men det är klart…man kan ju inte vara annat än glad om man får leva. Ibland brister det däremot och då känns det så fel allt.