”De här studierna pekade på att utveckling och mognad var en betydligt med aktiv process, något betydligt aktivare än vad som låg i begreppet sensorisk deprivation. En sida av deprivationen var nämligen social eller interaktiv: de så kallade depriverade spädbarnen hade berövats möjligheten att interagera med andra. Detta yttrade sig under normala omständigheter i att de gjorde allt som tänkas kunde för att etablera en gemensam uppmärksamhet tillsammans med andra i form av ögonkontakt, men också genom att de noga följde andras blick för att försöka upptäcka vad de tittade på.”