Ibland hamnar jag på sidor med gamla inlägg från vad som kan kännas är en helt annan tid. En tid som har passerat och lagts på hyllan. Snart 10 år har passerat och kanske har jag blivit en annan person. Mycket av det som skedde runt den tiden har format mig och mina relationer med andra. Både på gott och ont. Ännu idag kan jag känna av det som var och jag har nog fortfarande inte lärt mig förstå hur jag ska agera.
Jag är fortfarande lika dålig på att hantera känslor. Jag brukar oftast begrava huvudet i sanden och låta saker och ting spela ut. Ska jag veta vad jag känner? Ska jag veta hur jag ska förmedla det jag eventuellt känner och hur fan ska jag kunna visa det? Jag kan visa det, men kan jag förmedla det? Jag har en vana att rygga undan när jag inte förmår att komma framåt. Eller så är det den andra personen som gör det.
Varför är det så svårt att hitta någon som man kan klicka med och bara känna att det här är så jävla rätt och sen faktiskt våga satsa på det, på riktigt? Ja, funderingar man kan ha. Jag är ju liten och skraj så.
