my private hell

Här sitter jag och här sitter jag länge och ofta. Och mest hela tiden tycks det ibland. Jag vet inte riktigt varför jag alltid sitter här. Men det fördriver tiden. Tiden mellan sovandet, jobbandet, festandet och sånt. Sen kan man underhålla sitt s.k. ”sociala liv”. Jag vet att det kan vara destruktivt. Jag märker av det då och då. Det är de gånger som jag är som mest apatisk.

Jag blir sällan apatisk bland andra människor, men här..här kan jag få tokryck och bli knäpp. Här är förstås framför min dator och internet. Rubriken kanske kan ses som en smärre överdrift, men ibland är det verkligen inte kul.

Tidigare idag satt jag och konverserade med diverse personer och kände hur det bara kom över mig. Jag kunde inte sitta kvar, det drev mig till vansinne, det var inget som nån sa, utan jag kunde bara inte sitta kvar, det blev för mkt.

Grejen är den att när jag sitter vid datorn så funderar jag och fnular och tänker. All information som går igenom min hjärna, alla intryck, alla känslor av olika former. Det tar ut sin rätt tror jag.

Sen att jag ofta sitter så länge och alldeles ensam, det underlättar sällan.

Jag funderar ofta på vad jag vill. Vad jag känner och hur jag ska få till det. På vem jag är och vad jag står för. Sitter man vid en dator och bara funderar kommer man inte få några svar. Inte några fullständiga iaf.

Ut och lev livet. Skaffa sig erfarenheter. Förverkliga drömmar. Umgås med vänner, lära sig socialisera. Framförallt lära sig att använda sig av sitt hjärta.

Jag har inget minne av hur livet kändes när jag levde utan närvaron av en dator. Var det såhär? Kan datorn ha en övervägande del i mitt förfall? Jag vet att den har utvecklat mig och alla de relationer jag skapat till otroligt stor del, men betyder det att jag ska låta den göra det?

Jag kan känna mig helt schitzofren pga datorn. Jag mår fysiskt dåligt av den. Jag sitter ju bara ner. Jag känner mig ofta hopplös.. Jag orkar inte engagera mig i några aktiviteter.. jag sitter hellre hemma än gör nåt vettigt. Jag hindrar mig själv från att ta tag i mitt liv tror jag.

Vad finns det att ta tag i då?

Lägenhet

Ja, min lägenhet. Den behöver rustas upp om något. För det första behöver jag se till att jag får kontraktet från syrran. Men då måste jag tjata på henne. Sen ska jag tjata på värden om att den ska renoveras. Sen kan man börja måla, fixa till och lite sånt.

Arbete

Ja, min arbetssituation är på väg att försämras är jag rädd. De arbetsuppgifter jag fått innebär att jag får arbeta ensam mestadels av tiden och göra ganska tungt och tidspressad städning. Jag kommer nog inte trivas som fisken i vattnet.

Socialt liv.

Jag måste utöka mitt sociala liv till att vara mer aktivt även under veckorna. Måste skaffa mig en sysselsättning som innebär att jag träffar folk annat än på jobbet eller på helgerna. Jag vill inte vara ensam.

Familj.

Ja, min kära familj, trots att de inte bor i stan, så vill jag umgås mer med dem, det måste gå att arrangera. Jag mår ju inte bra utan dem. Saknar dem.

Ja, så jag ska alltså inte sitta här lika mkt då. Kan ju börja med att göra en lista på saker att göra senare idag när jag vaknat. Dags att jag växer upp. Känner mig inte direkt vuxen, så som jag lever mitt liv. Visst, man kan vara vuxen och ha ett spännande och givande liv och inte bli tråkig.

Jag ska plocka undan alla kläder och gå ner till tvättstugan och fixa en tid, sen får vi se om det finns ledig tid idag så tvättar jag idag..beroende på när det nu är. Ja, sen ska jag diska och fixa till i köket. Sen krävs både dammning och dammsugning av hela lägenheten. Sen ska jag försöka se till att fixa alla papper som bör komma in i pärmar och sånt. Jag köpte ju faktiskt en hålslagare för bara nån vecka sen. Så nu kan jag äntligen göra det. Sen ska jag nog ner på stan och handla ett batteri så jag kan betala räkningarna, såvida jag inte hittar det som jag slarvat bort.

Sen får vi se.. Kanske läsa en bok.

Nu blev det här en väldigt ointressant dagbok, men, det är min så jag skriver ju vad jag vill och så..

”Jag vill vara den rätta, han som skänker dig lugn.
Han som delar alla dina hemligheter.
Jag vill vara den du träffar varje ledig sekund.
Fastän livet är så fullt av möjligheter.

Jag vill vara det du tänker.
Jag vill vara dina brev.
Jag vill vara den du aldrig tänker mista.

Jag vill vara den som skänker.
Om du är den som ger.
Jag vill vara den du räknar som den sista

När ljuset brunnit ner.
Då är det oss jag ser.
Så kom och kryp hit ner.
En stund.

För du tar orden ur min mun.

När ljuset brunnit ner.
Då är det oss jag ser.
Så kom och kryp hit ner.
En stund.

För du tar orden ur min mun.

Jag vill sticka ut i mängden.
Jag vill vara den du ser.
Jag vill finnas där och kasta dina blickar.

Jag vill vara det som händer.
Det som får din mun att le.
Det du letat länge efter men ej hittat.

Jag vill vara det du pratar om.
Fast du annars är så stum.
Det som får en kropp att vilja explodera.
Livet känns så kort när vi är i samma rum.
Vi kan göra det vi annars fantiserar.

När ljuset brunnit ner.
Då är det oss jag ser.
Så kom och kryp hit ner.
En stund.

För du tar orden ur min mun.

När ljuset brunnit ner.
Då är det oss jag ser.
Så kom och kryp hit ner.
En stund.

För du tar orden ur min mun.

Du tar orden ur min mun”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.