Vad är det som händer med mig, vad gör du med mig egentligen?? Jag har aldrig varit såhär förut…! Men spännande är det! Lite drygt att det är en massa saker som hindrar mig från att få det jag vill ha. Jag vet inte, men det har alltid varit så.
Jag vill förverkliga saker och tankar, men jag kan inte bara göra det hux flux! Jag vill verkligen inte vara en sån stor jävla feg skit som jag är. Det är ju så förbannat idiotiskt och jag är så väl medveten om det!
Imorron tänker jag inte bry mig längre, jag ska kämpa och göra mitt bästa för att uppnå det jag vill. Även om det är svårt och kanske gör ont. Jag tänker inte låta saker skrämma mig. Men ändå är jag så fruktansvärt rädd.
Vad är jag då rädd för? För att lyckas? För att misslyckas..? För att såra nån, för att upptäcka att saker inte är som jag alltid trott? Jag håller på att förlora mitt sinne i olika spörsmål var dag, men jag ger inte upp.
Jag är inte rädd för att leva, men jag är däremot rädd för att satsa allt, kallsinnigt och utan eftertanke. Fast det vore det ultimata. Ta allt som andra tycker är jobbigt och besvärligt med en axelryckning…so what..who cares.
I will not give a shit what everyone thinks!!!
Urf….idag har jag spelat Civilisation II med min systerson, halva dagen. Nu känns det lite jobbigt oxå. Mina föräldrar tycker att jag bara sitter på mitt arsle och aldrig gör nåt här hemma, och det är ju sant.
Känner av den där skammen och samvetsångesten. Men vad ska jag göra då?? Bara börja göra en massa saker helt plötsligt, jag vet ju inte hur jag ska bete mig. Usch va jobbigt.
Oj, jag är överväldigad. Idag hände det något viktigt. En viktig person såg mig och då menar jag verkligen såg. Det händer inte ofta och det är nåt riktigt speciellt med det. Men saker är inte lätta, det kan jag tala om. Det känns som att jag kämpar i motvind och det är inte direkt roligt.
Men det är sånt man får ta. Eller kanske jag ska sluta upp att acceptera det och säga ifrån rejält. Tål att tänkas på.
