Idag och lite igår så har jag haft någon slags ångest. Vet inte riktigt varifrån den kommer eller vad som triggat den, men den är här. Sitter just nu på jobbet och är rätt trött, var ju och såg på Star Wars i natt. Rätt dålig tid att gå på bio dagen innan man ska jobba, men nu blev det så. Det var IMAX i Mall of Scandinavia och så klart så störde jag mig på folk och annat som att min kissblåsa höll på att spricka.
Filmen i sig var bra tyckte jag, men jag vet inte om det blir någon mer 3D-film för min del. Lite för mycket omsigkringsig med hela grejen. Jaha, tillbaka till min ångest. Kan det vara något omedvetet som ligger och skräpar? Förmodligen är det ju det. Kanske är det min trötthet, eller att det är slutet på året och ja vad vet jag.. Kan ju vara kemisk obalans efter julhelgen med, kanske håller på och tänder av från allt skit jag stoppat i mig.
Generell ångest, låg självkänsla och att vara en högkänslig person är saker som påverkar min vardag. Kanske har du någon gång undrat varför jag beter mig som jag gör och mycket går att härleda till detta. Självklart har mina erfarenheter i livet varit en stor del i det hela med. Kan ju utan tvekan säga att min låga självkänsla och problem med relationer har direkt koppling till det.
En stor del av mitt liv har gått åt till att försöka luska ut vad det är som gör att jag är som jag är, men egentligen så kanske det inte spelar någon roll. Egentligen kanske jag bara borde acceptera det som är.
Problemet är att det är lite som en berg och dalbana med kontrollbehov att hela tiden gå från bra en dagen, till att ha ångest och känna sig sämst den andra. Vad menar jag då med kontrollbehov? Jag har inte tillåtit mig själv att flippa ur förmodligen för att jag inte vill att folk runtomkring ska se ner på mig. Visst har jag kunnat tillåta att folk ser att jag mår dåligt, men inte har jag gjort saker som andra med liknande problem ibland gör.
En annan sak som är svårt för mig är att veta när jag mår så pass dåligt att det är okej att ”dra ner” andra med mina så kallade problem. För det är verkligen så att jag inte riktigt kan avgöra om min ångest har någon verklig förankring. Jag har ju egentligen inga riktiga påtagliga problem. Men jag antar att det är det som är problemet, att jag mår dåligt utan uppenbara anledningar. Sen att jag pendlar så oerhört, ibland kan minsta lilla grej få mig att börja tvivla på mig själv, medan andra dagar så är jag inte så brydd.
Den här inkonsekvensen är nog värst. Näst därefter kommer bristen på att komma till skott, det är förlamande. Jag tycker att saker är jobbiga och tänker för mycket vilket ofta leder till att inget händer fast jag har så mycket jag vill. Jag ger upp innan jag försökt.
Om jag kunde skulle jag suga ut all ångest och skit som gör mig handlingförlamad. Allt tvivel, all rädsla och osäkerhet kunde dra åt helvete och jag skulle bli en mycket lyckligare människa.
Ja, lite så är det att vara jag.. svårt att tro på sig själv, ångest över saker som relationer, att våga, ta plats i verkliga sammanhang där det betyder något. Jag har nog gömt mig mycket bakom min partypersona med. Han som är så kul och glad jämt, mår han så? Kan tänka mig att några får de tankarna, men det är nog personer som bara känner mig ytligt.
Avslutar med att säga att det är inget särskilt som hänt nu, ville bara dela med mig av en del som jag drar mig för att göra. Men iaf, så kan det vara att vara Michael Eriksson.
Om vi ser till vad som menas med att vara psykisk stabilitet så är det svårt att definiera vad som är att bete sig stabilt och vad som inte är stabilt. En person som är mentalt stabil har enligt mig sin mentala hälsa intakt medan en person som inte är mentalt stabil kanske har vissa symptom på mental ohälsa som uttrycker att denna inte har psykisk stabilitet.
För egen del så varierar det där beroende på situation och dagsform. Vissa symptom på mental ohälsa har jag i alla lägen, medan vissa bara kommer när jag hamnar i en specifik situation. Andra kan vara coola och må bra oavsett om de utsätts för stressiga situationer som jag själv skulle uppleva som väldigt jobbiga.
Jag nojjar över vissa saker, får ångest över andra och tycker att ringa företag och vissa andra instanser är jobbigt. Jag har låg självkänsla och det påverkar mig på en hel del sätt. Jag prioriterar dåligt ibland och har svårt att slutföra saker. Jag säger en sak och gör en annan.
Allt detta är olika uttryck på min mentala instabilitet. Men så har vi även annat som visar på att jag är mentalt stabil som att jag kämpar på och söker mig vidare hela tiden, ger inte upp. Jag har enligt mig själv sunda värderingar och bra självinsikt. Självklart kan det vändas mot mig och ses som något negativt.
Den sociala stabiliteten, hur jag beter mig bland folk är också beroende på sällskap, sammanhang, min dagsform och annat. Kan vara sjukt social om jag känner mig trygg, mindre social och nästan ohövlig i andra lägen. Jag är sjukt stabil ibland och har symptom som visar på annat ibland. Förutom när jag har ångest eller nojjar. 😛
Ännu en sån där dag till ända, tänk vad lite man kan åstadkomma på så kort tid. Nu börjar veckan på riktigt imorgon, full fart framåt med föreläsningar, seminarier och uppsatsande. Har verkligen inte kommit så långt som jag tror varken jag eller min partner in crime vill vara, men det är bara att ta igen. Har spenderat kvällen med att tröstäta. Imorgon kväll får jag sitta med de där jävla seminariefrågorna. Men de verkar inte så hemska. Ska bli jävligt skönt att bara ha en sak att koncentrera sig på sen. Bara halva kompletteringen kvar, samt en salstenta att nöta inför. Sen jävlar! Blir till att spinna på en intervjuguide den här veckan, ska maila in material till handledaren på onsdag och så är det handledning på fredag.
Slog mig idag att det är lite körigt nu, tur att jag vägrar inse det. Det är bara att hoppas att det inte hinner ifatt mig på något sätt, måste vara stark och kämpa på. 🙂
Apropå tröstätandet, det är tur att jag bara får för mig sånt ibland, annars hade jag vägt 20 kilo mer och mått pyton. Men det hjälper ju mot ångest ibland, med hjälp av menlösa filmer också så kan man glömma bort att man känner sig ensam, oälskad och övergiven ibland. Mer om detta en anan gång, jag ska upp tidigt imorgon, fan om jag inte ska upp 08.00 och se till att befinna mig i skolan 09.00.
Nu får det fan i mig vara nog med allt mitt gnäll och badande i ångest och självömkan. Det leder ju absolut ingenstans. Vill jag bli klar med min uppsats i tid, svar JA! Då måste jag för fan se till att jag gör något åt det med. Annars kommer det gå åt helvete. Självklart är det ju så. Får fan inte låta mig tryckas ner av mig själv, det är bara att skriva, spelar ingen roll hur kasst det känns eller verkar. Det ska skrivas, det går alltid att ändra sen.
Nu är det då officiellt, jag är numer pryo med hela Mälardalens studentkår. Jag ska gå vid sidan på de andra, som är mina blivande kollegor och lära mig hur man räknar kassor, styr upp discon, pubar och allsköns prylar. Börjar redan imorgon typ. Ska bli grymt spännande och skoj tror jag. Slipper i alla fall den här beslutsångesten som gnagt. Det börjar kännas bättre och bättre. Har även styrt upp allt annat som fadderi och studier hyfsat, nu gäller det bara att sköta det någorlunda. Nu ska jag lägga mig i sängen och bläddra i en bok tills jag somnar.
Det är mycket som är på gång nu i slutet av sommaren. Har en del beslut jag måste ta som kan påverka min framtid en del, i alla fall det närmaste året. Har ganska så mycket beslutsångest över det hela. Känns som att jag behöver mer information att grunda detta beslut på, men jag har inte kommit så långt ännu. Nej, dags att packa ihop och bege sig hemåt.
