A brighter future?

En sociolog har framtiden för sig.

”Sociologi handlar om individen och samhället och relationen däremellan”

”Sociologi är studiet av sociala relationer och processer, människors möten i vardagen, livshistoria och identitet. Sociologer intresserar sig för frågor om makt- och könsrelationer, arbetsliv och ledarskap, social ojämlikhet, etniska relationer och konflikter,
ungdomskulturer, utbildning, massmedier, sociala rörelser, familj, barns utveckling, brottslighet, boende, välfärdsstaten, vård och omsorg med mera. Sociologisk kunskap bidrar ofta till förändring. Forskningen försöker förklara människors handlande men också förhållanden i samhället. Sociologiska analyser ger ofta nya insikter om sådant vi tidigare tagit för givet.”

Till alla er som undrar vad jag sysslar med. Jag är väldigt intresserad av att förändra samhället. Hela det tänk jag har kan kopplas till det här med förändring. Jag ser det som en ständig utveckling mot nyare och bättre samhällen. Vårt samhälle anser sig vara så civiliserat och kommit så långt, men jag vet bättre. Det finns väldigt mycket som kan bli bättre med hjälp av kommunikation, informationsspridning och delaktighet. Det är när vi inte engagerar oss i vårt samhälle som det blir sårbart. När vi blir undanhållna information tas vår delaktighet ifrån oss och en slags apati uppstår, vilket leder till ett bristande samhällsengagemang.

Jag känner mig upplyst, min utbildning leder någonstans. Nu ska jag bara finna vart den pusselbit som jag börjar bli, passar in.

Etiketter: , , , , , , , ,

Det som är bra

Ibland tänker jag att det finns så mycket att vara ledsen över. Det blir som att se ner i ett svart hål där man bara vill känna att allt är för jävligt och att jag mår skit. Men samtidigt så påminner jag mig själv om att det är inte därför jag är här. Jag lever inte för att vältra mig i allt jag skulle kunna må dåligt över. Det hjälper inte mig. Jag lever för att ta till vara på det som är bra och handskas med det dåliga på ett positivt sätt. Utan att fastna i det. Och det är ju precis så det är. Ta tillvara på det bra och släpp det dåliga.

Intressant?

Etiketter: , ,

Övermänniskoidealet – utopi eller framtid?

Förklaring: Vi fick till uppgift att i introduktionskursen till pedagogiken skriva om något som vi fann intressant i ett artikelhäfte och presentera detta samt ställa en fråga relaterad till den texten. Detta redovisades senare på ett litteraturseminarie. Artikeln var skriven av Michael Tholander

Det fanns i princip bara en artikel i häftet som jag fastnade för. Som verkligen var intressant. Den om hur man kan jämföra Pippi Långstrump med Nietzsches övermänniska. Det som först fångade mitt intresse var hur den generella uppfattningen av vad begreppet övermänniska står för beskrevs. Att det i mångas ögon fått en negativ klang som egenskap eller synsätt, att vara en övermänniska. För när jag läste det och tänkte efter så insåg jag att det stämde även hos mig. Jag förknippade det med nazismens ideal och hur de såg på den ariska rasen.

Efter att ha läst några stycken så insåg jag ju snabbt att det inte alls handlade om något negativt, utan något som kändes väldigt positivt. Man kan relatera det till att ha en sund livsattityd. Ur ett individuellt perspektiv. Övermänniskan antar utmaningen att acceptera livet som det är, på både gott och ont. Amor fati är formeln för hur en människa ska förhålla sig till livet. Man ska älska sitt öde och inte vilja förändra något utan omfamna det som kommer i ens väg med samma attityd. Att se det positiva i situationen istället för det negativa.

Det förekommer fler tolkningar av vad övermänniskoidealet innebär som är felaktiga. Det handlar inte om att vara effektiv, eller kunna hantera flera sysslor samtidigt. Det handlar om den attityd och det förhållningssätt man har till livet och de händelser man möter på vägen.

Nietzsches syn på t.ex. kristendomen var inte positiv. Det lidande som religionen förespråkar, är enligt honom livsförnekande och gör att människor inte lever livet till fullo. Pippi däremot har förlikat sig med de negativa aspekterna i sitt liv och fröjdas åt det positiva, i sann dionysisk anda. Hon ser möjligheterna istället för hinder. Hon säger ja till livet, där kristendomen säger nej. Det finns väldigt många bra exempel i artikeln som påvisar att Pippi är en av de övermänniskor som Nietzsche talar om. Hennes sorglöshet, handlingskraft, originalitet, kreativitet och frigjordhet är alla egenskaper som en sådan besitter. Hon inser även att kunskap inte är beständig, vilket är typiskt för övermänniskor.

Nietzsche kritiserar även den rådande naiva tilltron till förnuftet som förekommer hos många av de stora filosoferna som Aristoteles och Kant. De menar att passionerna måste vara slav till förnuftet, vilket han inte håller med om. Han har ett helt annat synsätt på hur det förhåller sig. Han menar att vi inte alls är så förnuftiga som vi tror att vi är. Vi blundar helt enkelt för den irrationalitet som råder bland oss.

Nietzsche riktade även kritik mot Moralen som han såg som en vana som ej var genomtänkt. Moral säger han är en konserverande kraft som enbart förhindrar människor att hitta nya vägar att vandra. Vilket medför att människor som lever med en moralistisk grundsyn blir hämmade i sin utveckling, de blir korkade och fega. Deras hopp om att göra sig nya erfarenheter och uppnå lycka och självförverkligande minimeras. Den självstyrande övermänniskan däremot är fri och kan gå emot det sociala arv som finns i samhället. Hon skapar sina egna lagar och är ej bunden till sin medfödda miljö.

Detta innebär dock inte att hon vill få andra att göra som hon gör. Hon är främst sin egen världs skapare. Inte andras. Att vara en fri ande ska inte berättiga individer till att begå hemska gärningar. Man ska och kan inte bevisa sin överhet genom att mörda. De negativa impulser som man kan erfara bör användas i kreativa syften. Något som kan vara till nytta för samhället t.ex.

Nietzsches uppmaning är inte att alla ska bli likadana, utan att bli sin egen person, på så många sätt man bara kan, utan att kopiera någon annan.

Frågeställning:

Nietzsches ideal av vad som är en övermänniska kan ses som ett eftersträvansvärt mål, men är det möjligt att uppnå ett sådant samhälle? Eller är det en utopi?Kan vi förändra vårt samhälle mot att utvecklas till ett sådant samhälle med hjälp av pedagogiska metoder? Uppmuntra barn att lära sig att tänka som en övermänniska.

Etiketter: , , , , , ,

One day I will be alright again.

Åh, en sån kväll. Fastnade framför en film som frambragte en massa känslor och tankar. Gav intryck som skrämde och värmde på samma gång. En liten pojke, så liten, men ändå så insiktsfull, så hemskt. När man är så liten ska man inte veta såna saker. Filmen jag pratar om är Timmarna. En film som jag avfärdat som djup och långtråkig. Vilket även var vad jag tänkte då jag först började titta på den. Men på något sätt så fastnade jag. Vet inte om det var stämningen, musiken eller karaktärerna som trollband mig. Måste ha varit en kombination. Sällan har en film berört mig på det sättet. Det var inga stora känslostormar eller så, utan mer ett slags obehag blandat med stor sorg. De teman som genomsyrade hela filmen var homosexualitet, självmordstankar och just känslan av att något är så fel att inget kan någonsin göra det bättre. På slutet utblandades det med en strimma hopp. Väldigt bra agerande.

Hamnade sen framför ännu en film som liksom skakade om mig. The center of the world, med Peter Saarsgard som även var med i Jarhead. Den filmen var lite speciell. Handlade om ensamhet och hur pengar kan köpa en sällskap. Var lite lätt småtragisk men ändå så gripande på något sätt. Jag satt mest och väntade på att det som antyddes hela tiden skulle ske, men det gjorde det inte riktigt. Helt klart sevärd film iallafall. Båda två var på SVT, så big up till dem.
Fler såna filmer.

Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter: , , , , , ,

Prozac nation.

Även fast jag aldrig tagit ett endaste lyckopiller i mitt liv känner jag mig obekvämt nog avtrubbad. Har förvisso haft en hel del situationer att träna upp min självkontroll på. Men det är allt lite sorgligt att man ska behöva vara sån. Bygger jag upp mitt försvar får jag räkna med att stänga ute en del saker med. Fast konsekvenserna av självkontrollen har inte varit den ursprungliga avsikten. Det liksom kom med. På ett hörn, på eget bevåg. Utan min tillåtelse. Varför ska alla aktioner ha en reaktion? Egentligen är det väl logiskt, men jag är nog inte villig att betala priset som jag redan betalar. Känslomässigt stympad individ. Härligt, helt underbart.

Fan, jag har verkligen lyckats med något. Fast det var aldrig meningen att det skulle bli såhär.

Etiketter: ,