Frihet eller statusjakt – vad är viktigast?

Nu är det dags för en rejäl dos systemkritik och självrannsakan angående frihet och pengar. Jag såg en video tidigare som i princip dumförklarade alla som mot sin egentliga vilja ingår i arbetslinjen för att tjäna pengar.

Så frågan att ställa sig själv är vill jag vara en kugge i maskineriet eller vill jag vara fri att göra det jag vill? Ganska enkel fråga med många svåra svarsalternativ. Fundera på det du. Är det viktigt med pengar och status eller har vi alla blivit lurade? Äkta frihet är det materiell rikedom och att ha resurser som gör dig kapabel att välja? Eller att bli omtyckt för ytliga saker av personer som du egentligen inte bryr dig om? Måste de höra ihop? Kan man välja det ena utan det andra om man nu vill det? Krävs nog en balansgång.

Ett rop på hjälp

medium_14088231730

Så sitter jag här och spanar efter min framtid. Söker efter jobb att söka alltså. Jag har inte riktigt klart för mig var jag vill spendera den så pass stora delen av mitt liv som ett arbete faktiskt innebär. Vad är jag ute efter och framför allt vad kan jag bidra med? Känns lite hopplöst faktiskt. Inte bara nu efter valet utan jag vet liksom ingenting.

Det krävs att jag går utanför mina ramar och gör massa obehagliga saker. Det tar liksom emot. Jag är inte den där handlingskraftiga och framåt personen som jag önskar att jag vore. Jag har väl lyckats simulera fram det vid tillfälle, men innerst inne är jag bara rädd, orolig och osäker. Så känns det nu i alla fall.

Att våga vore min största önskan här i livet. Våga ta för mig, våga fråga, våga våga våga. Så vad är det som hindrar mig, egentligen? Det handlar ju främst om att sluta vara feg och rädd. Ta kontakt, ta fajten, ta sig framåt. Men det är lite drygt att det liksom aldrig tar slut. Var finns pillret mot ångest och rädsla liksom? Som för all tid raderar dessa känslor ur ens minsta atom och molekyl.

Jag vet att det inte hjälper att sitta här och beklaga sig, men på något sätt måste jag börja och varför inte bara få ur sig skiten? Apatin kommer bara att växa sig starkare annars. Vilket verkligen inte kommer förbättra något. Tvivlar hela tiden på mig själv och vad jag kan, fast jag vet att jag kan mer än jag ger mig själv kredd för. Vad kom först, tvivlet eller apatin liksom?

Hjälp mig!!

photo credit: dany_masson via photopin cc

Datalagring och framtiden

Att spara uppgifter från Internet är något sm är ganska kontroversiellt i dagens samhälle. Den politiska eliten tycker att det är ett nödvändigt steg för att kunna skydda medborgarna från kriminella och utomstående hot. Det är i alla fall vad de säger.

Enligt artikeln i DN som kom idag om det kommande förslaget från justitieminister Beatrice Ask så ska operatörerna lagra uppgifterna i sex månader för att det ska kunna gå att spåra samtal, sms och mail i syfte att använda dessa uppgifter som bevis i brottsundersökningar.

Så syftet är ju som vanligt gott. Rent konkret är det en remiss som ska ska granskas av både lagrådet och sedan ska det vidare till riksdagen för beslut. Som det verkar så stödjer socialdemokraterna detta och då känns det som att det finns en stor chans att det kommer gå igenom, oavsett hur mycket protester som kan komma.

Det som är förslagets mindre negativa del och som ska skydda det från att vara för kontroversiellt är att själva innehållet i samtalen, mailen och sms:en inte får användas och sparas, utan bara metadatan. Alltså hur länge samtalen pågått, vem som skickat och hur. Jag själv är lite kluven när det kommer till detta. Visst det låter ju bra, men om man börjat använda data om datan, varför inte lagstifta i framtiden om att använda det som sägs, eller i hemlighet göra det?

Det Ask särskilt framhöll som ett hänsynstagande till integriteten var att regeringen föreslår en lagringstid på sex månader. Det är den miniminivå som anges i EU:s datalagringsdirektiv. Maximinivån är två år och en tidigare svensk utredning hade föreslagit ett år.

Självklart så är det integriteten som är i fara och regeringen vet om att det är den de trollar med. Så de är väldigt noga med att trycka på just detta med tidsbegränsningen. Vet inte om det hjälper dock. Som sagt, har man väl börjat tumma på den så..

En kontroversiell fråga har varit vem som ska stå för de höga kostnaderna för datalagringen. Regeringen anser att operatörerna själva ska ta den notan. Däremot ska staten enligt regeringen betala för de kostnader som uppstår när polisen begär ut uppgifter.

Tror inte att operatörerna tycker att detta är en bra idé. De har ju redan varit lite obstinata när det kommer till att lämna ut utgifter om människors användande av deras tjänster. Så vi får väl se hur de reagerar.

En till sak som är intressant är att Sverige redan förhalat sig i denna fråga och blivit dragna inför EU-domstolen för det. Bland annat detta:

Nyligen läckte dock en promemoria ut från justitiedepartementet vilket gav en insyn i vad som är att vänta. Bland annat kommer polisen att kunna begära ut ip-adresser även för brott som endast bestraffas med böter. Det kan gälla brott som begås via nätet, exempelvis groomning, förtal och upphovsrättsbrott.

Intressant som fan..

Däremot får inte upphovsrättsinnehavare begära ut dessa uppgifter med hänvisning till Ipredlagen. Det ska bara vara brottsbekämpande myndigheter som får använda dessa. Syftet är som sagt gott med detta, men riskerna är många. Framtiden får utvisa vad som sker.

En intressant händelse är det som skedde i Hudiksvalls tingsrätt, med fallet där länkar blev olagliga. Detta är ju en ganska galen dom som liksom visar på hur illa det kan gå. Att göra själva Internet olagligt är ju inte så långt ifrån. Det är såna här domar som jag hoppas inte ska komma av detta förslag. Det är ju som någon skriver i kommentarerna här inte långt ifrån att det mesta blir olagligt, till exempel att referera till andras texter i sin forskning.

Intressant?

Hektisk period

Nu har det varit väldigt tyst här i några dagar och det med en massa anledning. har haft ganska så fullt upp. Tentavecka förra veckan, skrev tentan på torsdagen, vilket firades med en massa cider på kåren på kvällen. Spelade alias hemma hos Lena och skrattade röven av mig. Spel som det kan bli så jävla roliga i rätt sällskap. Dagen efter så skulle jag börja förbereda för min specialpub med italienskt tema. Funkade hur bra som helst, lite virrigt med beställningarna till en början, men sen så rullade allt på. Var dock sjukt trött efteråt.

Upp hyfsat tidigt på lördagen för möte med kårfullmäktige som åkte ut till Skultuna Gård och gick igenom verksamhetsplaner, åsiktsdokument och diverse annat som kårstyrelsen arbetat fram, så vi kunde ta beslut med gott underlag. Detta tog väl merparten av dagen. Lagom såsig i skallen kom jag tillbaka till Västerås och efter lite allmän dödhet så masade jag mig till ICA för inköp av proviant inför kvällens poolhäng. Det var trevligt som fan och jag fick återknyta lite till mina bäverpolare. Var länge sedan. Blev en rätt lugn kväll.

Söndags så var det dags att ta stora beslut om Kårrestaurangernas framtid. Vilket knappast var en lätt uppgift med de förutsättningar som fanns. Efter långa överläggningar så kom vi fram till resultat som känns både verklighetsförankrade och vettiga med tanke på situationen. Hoppas att det ska lösa sig på bästa möjliga sätt för alla.

Igår var jag och min partner in crime i Stockholm och styrde med intervju och diverse kontaktsökande, en lång men produktiv dag. Hoppas verkligen det ska lösa sig med att få ihop alla intervjuer. Känns ju som att vi har något bra på gång och vill verkligen inte att det ska stoppa oss.

Sen efter det var det bara att ta sig vidare hem och till Kåren på måndagsmöte och även på ett annat viktigt möte. Sen bar det hem till en av kollegorna för planering av p-resa och hockey. Nu tänker jag sova. För jag är rätt sliten.

Framtiden?

Sitter och funderar lite över vad framtiden kan bära med sig. Har inte en susning men jag kan ju spekulera. Just nu ska jag läsa klart en till kurs utöver den jag snart slutför. Sen är det full fokus på uppsatsen. Finns inget som ursäktar några som helst när våren närmar sig att inte kämpa på och klara av det. Ser fram mot det.

Sen kommer sommaren med jobb, äntligen få göra något som inbringar pengar, jobba heltid och få lite rutin på vardagen.

Nu är jag mest trött och ska sova. Ibland när jag lullar runt på nätet så kan jag känna den stora hopplösheten komma krypandes. Blir alldeles för mycket information att ta in och det finns en hel del skit där ute som man kan störa sig på.

Nej men om man ska ta och sova lite och träna imorgon. 🙂

A brighter future?

En sociolog har framtiden för sig.

”Sociologi handlar om individen och samhället och relationen däremellan”

”Sociologi är studiet av sociala relationer och processer, människors möten i vardagen, livshistoria och identitet. Sociologer intresserar sig för frågor om makt- och könsrelationer, arbetsliv och ledarskap, social ojämlikhet, etniska relationer och konflikter,
ungdomskulturer, utbildning, massmedier, sociala rörelser, familj, barns utveckling, brottslighet, boende, välfärdsstaten, vård och omsorg med mera. Sociologisk kunskap bidrar ofta till förändring. Forskningen försöker förklara människors handlande men också förhållanden i samhället. Sociologiska analyser ger ofta nya insikter om sådant vi tidigare tagit för givet.”

Till alla er som undrar vad jag sysslar med. Jag är väldigt intresserad av att förändra samhället. Hela det tänk jag har kan kopplas till det här med förändring. Jag ser det som en ständig utveckling mot nyare och bättre samhällen. Vårt samhälle anser sig vara så civiliserat och kommit så långt, men jag vet bättre. Det finns väldigt mycket som kan bli bättre med hjälp av kommunikation, informationsspridning och delaktighet. Det är när vi inte engagerar oss i vårt samhälle som det blir sårbart. När vi blir undanhållna information tas vår delaktighet ifrån oss och en slags apati uppstår, vilket leder till ett bristande samhällsengagemang.

Jag känner mig upplyst, min utbildning leder någonstans. Nu ska jag bara finna vart den pusselbit som jag börjar bli, passar in.

För att jag föddes

Jag försvann samma dag då du bestämde att jag skulle få finnas till.

Eller resan som jag nu färdas på, började då, jag färdas ständigt mot denna till synes nattsvarta framtid, som aldrig någonsin kan bli bättre. Nu låter det överdrivet och dramatiskt utan ände. Men på många sätt är det min sanning.

Långt djupt inne i all oändlighet av alla tankar och känslor som aldrig får komma ut så är det så det är. Lika vackert som fågelns flykt mot den vintermulna himlen, lika omfattande är tragiken inom mig.

Ingenting verkar spela någon roll längre. Varför bryr jag mig om att skriva det här då? Om jag det visste. Jag kan ändå aldrig förmedla hur jag känner.

Hur allt jag gör bara känns som något som inte är på riktigt, att ingenting jag känner kan vara på riktigt. Just nu vill jag bara sova. Sova dygnet runt för att slippa allt.

Depression säger du? Jag vet inte. Jag kommer visst aldrig över att vara den jag är idag.

Alla val jag gjort till denna dag har lett fram till hur det är idag. Jag orkar inte längre vara den jag är. Jag vill inte. Jag vill vara den jag skulle vara. Den jag skulle vara.

Orädd, rak, ärlig, ta situationer utan att rygga tillbaka. Inte svälja och ta emot, vara diplomatisk och undvikande. Jag vill kunna uttala allt det jag aldrig säger.

Allt detta har gjort att jag inte har någon, ingen jag kan släppa allt för. Jag är isolerad, ensam och rädd, för att jag föddes. Föddes till en grym och sjuk värld. Efter att jag läst allt jag skrivit i det här inlägget så kan jag på något sätt se sanningen i det, samtidigt som jag också kan se att jag inte alltid känner såhär. Men det handlar om grunden till mina problem.

Det som liksom alltid finns där, som jag inte lyckas få bort. Resultatet är att jag förblir ensam.