Jag är inte den som tar risker, som chansar eller ens tänker att jag ska utsätta mig för saker som jag är rädd för. Jag har på senaste tiden börjat utmana mig själv på vissa områden, för att sluta vara feg och inte våga. Jag har mer eller mindre insett att det till stor del handlar om att ha rätt inställning. Vill jag, så går det att genomföra oavsett hur obekvämt och jobbigt jag upplever det som.
Mycket av min rädsla kommer från en känsla av att inte ha kontroll över vad som sker. Att inte kunna fly från det jobbiga. Hela mitt liv har jag varit utan kontroll över de stora sakerna i mitt liv. Denna känsla har liksom kontrollerat mig och mitt undermedvetna. Det var inte förrän jag kom fram till det hos kuratorn, som jag insåg hur stor del av mig som är styrd av detta.
Jag känner mig maktlös i många situationer för det spelar ingen roll vad jag vill. Den person som styr mitt liv, tror inte att den har kontrollen. Då är det svårt att göra något åt saker. För det spelar ingen roll vad jag vill. Det har jag lärt mig av livet. Men det är detta som jag på något vis måste komma ifrån och ta kontrollen över mitt liv.
Jag har väldigt svårt för att veta vad jag ska göra annorlunda. Jag borde utmana mig själv, för det bidrar till att jag kanske kommer över det, men samtidigt är jag för feg och har en massa bra ursäkter som ligger och skräpar runt om mig, som jag använder så fort något inkräktar på min trygghet.
Att jag ens försöker förklara på den här bloggen, eller för någon jag känner, hur jag upplever det, eller känner, är ganska fascinerande. Så jag ska nog sluta nu, innan jag somnar. För trots att jag sov till ca 15, så är jag helt slut.