Å ena sidan så har jag sjukt mycket jag vill göra och vill engagera mig i, ta bara de saker jag gjort i det förflutna, Hovsjö fritidsgård, Röda Korset, IM, Studentkåren och allt annat jag inte minns nu. Å andra sidan har jag osäkerheten, rädslan och den urusla självkänslan som hindrar mig. Mitt i allt så ska man leva. Jag ska leva mitt liv och få saker att gå ihop. Relationer, jobb, meningsfull tillvaro och ja allt som både jag och samhället kräver av mig.
Men just nu är jag inne i en period av dubbelhet. Jag vill göra nåt, men jag tar mig inte för. jag vet inte varför det är så, bara att det är så. Orkar inte heller gå ner på något djup och analysera. Vad är det som är min inre drivkraft? Är det egoistiskt enbart eller?
Jag tror inte jag har någon större ork med människor just nu heller. Trivs bäst i mitt eget sällskap. Samtidigt som jag känner mig så jävla ensam, som sagt ambivalensen.
