Instagram

Caucciuco eller nåt liknande heter den och var mer än salig blandning av musslor, bläckfisk, svärdfisk och diverse annat ur havets delikatesshylla.

Eftersom jag aldrig ätit vare sig musslor eller något av de andra sakerna som den innehöll var jag extremt försiktig, men det var fullt ätbart.

12 € kostade det och serverades enbart på onsdagar på Ristorante Pizzeria Napoletana. Så där har ni ett tips om ni gillar fisk och råkar befinna er i Castiglione della Pescaia. Som förövrigt betyder något stil med fiskarnas borg.

Nej, bara på att den jävla bussen ska komma. I Italien är det nämligen inte så noga när bussen ska åka enligt tidtabell, utan, man ställer sig vid busshållsplatsen och hoppas på det bästa. Att bussen kommer snarast. Ibland hade vi tur, i vissa andra fall mer otur.

En sak som är bra med kollektivtrafiken därnere är att de har biljettstämplare på bussen, en liten apparat där man stoppar in sin biljett och får ena hörnet avklippt. En gång skulle man göra så på varje biljett, men det var ju busenkelt attt fuska och köra samma biljett fler gånger. Vet inte hur många gånger vi stämpla samma biljett mer än en gång.

Jag tyckte den var klar och såg bra ut, men konstnärer är visst aldrig nöjda med sina verk.

Måste säga att vi gjorde ett bra jobb på detta verk. Jag hjälpte mest till med grunden, sen gjorde Oskar och Gaia detaljerna, som synes på bilden. De vara väldigt duktiga med flinka fingrarna, jaaa.

Ojoj, efter en heldag på stranden såg jag ut såhär, vilket kanske inte var så bra. Spenderade nästan resten av veckan i skuggan. Men jag blev brun ändå. Jag blev visst lila, men hellre det än grisrosa som vissa andra.