Vad är det? Är det att uppleva en massa? Att älska och våga? Att vadå? Man lever livet oavsett tror jag.. Sen är det upp till var och en att göra det som de vill. Det enda som hindrar är en själv. Jag vet att för min del så lever jag livet när jag är med de jag älskar och tycker om. Samt när jag får pröva på saker som är kul för mig. Tyvärr har pengar stor roll där, men vadå, man kan ju leva livet ändå. Bara att få göra nåt utöver det vanliga då och då, är bra. Gå på fest, diskutera, resa bort, träffa spännande människor, pröva nya saker. Allt sånt är bra. Finns mycket mer förstås.
Ibland känns det som att jag sitter och skriver ner en massa självklara saker. Kanske för att jag bearbetat det så mycket i skallen innan. Eller för att det jag skriver är på tapeten eller så.
Men jag tycker ju faktiskt dä!
*hysteriskt fnitter*
Tålamod är en dygd, det ska jag bli man för.
Konversation ur min hjärna. Fantasin vill säga.
”Lyssnar du på vad jag säger eller ignorerar du mig som vanligt?”
”Va..? Jaha, nej, jag lyssnar, du frågade om varför jag inte vill följa med”
”Följa med… vart?”
”Ja, du vet dit, dit du skulle… kanske?”
”Du lyssnade alltså inte.. okej, men då lägger vi ner då..”
” okej…”
”Hur kan du vara så nonchalant mot mig?”
”Det bara går av farten baby..” *leende*
Ehm, nej, det blev inte så bra kanske…
