Min katt är rädd för mina tofflor. Visst är det gulligt.
De är inte alltför intelligenta alla gånger de där djuren.
Undrar ju hur de är funtade ibland.
Dag: 24 februari 2006
6-3
Kämpa kämpa kämpa!! Vilket spel de har nu svenskarna. Det är alldeles underbart att se! =)
5-3
Oj, här går det undan. Fy fan, hoppas de tar och lugnar ner sig nu. Inte släppa in och bli passiva. Kör ner tjeckerna i isen nu.
Tryggt
Känns bra att kunna gå ner i tvättstugan utan att behöva tänka på hockymatchen, känns rätt tryggt med 4-1. Får se om det är utökat eller reducerat när jag kommer upp igen.
Angst über alles
Ångesten ligger som en dimma i min lägenhet de dagar då jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen med mig själv och allt jag är. Det blir bara för mycket ibland. Små saker känns som stora, bagateller som leder till tankar som inte för med sig något gott. Antagligen finns det någon anledning, men jag är mindre duktig på att hantera livet ibland. Det finns så mycket val och chanser att man stirrar sig blind på vägen. Det är ju målet som är det aktuella. Inte de eventuella hindren eller annat som stör. Fokus ska ligga på målet, inte på vägen dit.
Min hjärna tenderar att låsa sig vid en del tillfällen som inte är alltför passande. Sen förblir jag passiv och kan inte ta tag i situationen utan backar ur, fegar och springer åt motsatt håll nästan. Håller distansen till det som känns jobbigt och framkallar ångest. Tänk om jag skulle ta och se den där ångesten i vitögat en vacker dag, bara köra på, rakt fram utan att blinka. Undrar vad som skulle kunna hända? Idiotisk fråga, det är ju bara att ta reda på det.
Ursäkterna gör aldrig någon nytta, de stjälper mig ju bara.
OS-feber?
Man skulle kunna tro att jag drabbats av OS-feber. men faktyum är att jag mest är sådär spontan som jag skrev för några dagar sen att jag skulle vara. Visst har jag följt OS-hoppen och därmed bloggat lite om dem med. OS är kul när det blir medalj, jag är enbart medgångssupporter. Går det åt helvete suger OS. Bara så ni vet och inte tror att jag alltid är drabbad av OS-feber. Kommer ibnte tänka mer på gulden efter OS än jag gjorde innan, men just när det sker är det lite skoj.
Apropå elitidrott, det var ju det man skulle ha satsat på som liten knodd, helst inom någon av de stora pengagivande sporterna som fotboll, basket, amerikansk fotboll eller baseboll. Fast då skulle man helst ha fötts i USA och än hellre ha annan fysiologi och anlag. Eller ett sjujävla driv bakom sig.
Let go you foolish deadbeat.
Att släppa taget om sig själv kanske inte är det lättaste man kan göra eller? Vad gör att jag inte kan det? Alltför mycket skit som gjort mig till den jag är idag. Vet inte riktigt hur det skulle gå till. Behöver nog kasta mig ut helt handlöst och bara falla hela vägen. Plocka upp bitarna på vägen. Problemet är bara att det har ett stort pris, ett pris som jag inte tror att jag är beredd att betala. Men då finns risken att jag får må såhär resten av mitt liv. Vilket nog inte är ett alternativ. Måste fortsätta fundera på detta.