of course i should be sleepin

Jag försov mig imorse. Hörde ni det? JAG, FÖRSOV MIG! Det är så jävla illa alltså. Jag är en stormästare på att försova mig. Jag var påklädd, men ändå somnade jag. Helt galet. Men nu ska jag ner till botten av problemet. Jag lägger mig aldrig i tid, för det är så jävla kukskitboring så det finns inte. Jag gör det nu igen. Ska sova senast 22.00, men icke. Ska skriva klart det här och sen är det fan dags.

Det var helgen som dödade mig imorse. Jag orkade inte med trycket, ålderns rätt eller bara dålig planering? Jag bor för långt bort, det tar för jävla lång tid hem. Hata nattbuss. Vive le tunnelbana. Tunnelbana, tunnelbana *nynna*.

Nej, jag ska bli tråkig hemmasittande ggamloing nu framöver, ska sluta gå ut. Det ger mig inget, alkohol är fördummande, jag får aldrig hångla. Summan av kardemumman är att jag stannar hemma och ser på film. I min ensamhet, för det är ju mindre troligt att någon skulle masa sig hit. Jaja, ska väl överväga att isolera mig ett tag. Om inte annat för att spara pengar. Att jag ens funderat på att åka på festival säger ju allt. Nej, inget sånt skit.

Jag ska försöka inse att jag inte är 22 längre.

Jävligt synd att jag inte har sällskap, hade ju varit lite lättare att deala med det faktumet då. Att ha någon att vara vuxen med. Jag umgås ju bara med en massa barnrumpor. Ja, du är en barnrumpa, just du. NU ska jag sova.

summers gonna take the pain away

Have you ever had the feeling that no one really knows what you’re all about?

Den känslan har jag levt med hela mitt liv. Vet inte om det finns så mycket mer att skriva om den saken, för jag tror de flesta känner så. Eller så har jag fel. Det kanske bara är mitt liv och min bakgrund som gjort att jag missat hela den grejen. Förmodligen låter jag ingen komma så nära och så vidare. Fan vad tråkigt.

Hur gör man för att inte vara för mycket eller för tråkig, hur slipper man ensamheten? Alla andra har ju sitt. Vad har jag? Min dator, min katt och min teve. Mer än många andra.

Jag är dum som tänker såhär.

Mors dag igår.

Ja, igår var det åter dags för den 28:e maj. Ville köpa något fint till morsan, men egot tog över och så blev det en bok som hon redan hade. Men jag hälsade iallafall på. Det räckte nog. Att egot tog över menas att jag ägnade en massa tid åt annat istället för att hitta något fint. Egentligen är den dagen fel, som de flesta verkar tycka. Men ändå ser man sista minutenshopping runtom sig på själva dagen. Blommor, choklad osv. Ingen vill dras med det där dåliga samvetet. För det uppstår ju faktiskt.

Egentligen borde var och varannan dag vara till för att visa sin uppskattning för alla i sin omgivning. Faktiskt. Men det blir ju inte alltid så. Det är något vi är rätt dåliga på överlag i detta avlånga land kallat Sverige.

Det var igår det, fick skjuts hem och de där balkongmöblerna står numer på balkongen. Ska bli najs när solen tittar ut och värmen kommer att äta frulle där.