Det handlar helt enkelt om den jag blivit efteråt. Efter månader av kamp mot allt som jag inte ville vara, så gick jag bara och släppte allt. Mitt sätt att hantera förlusten gjorde att det liksom inte gick att bete sig normalt. Så konsekvensen eller ja, effekten blev att jag blivit väldigt beskyddande av mina egna känslor. Jag kan inte riktigt med det hela längre. Så jag undviker sånt. Eftersom det inte löstes på ett bra sätt så vet jag inte hur jag ska hantera det som blev över. Det som blev över måste överföras till någon annan innan det går att återgå.
Jag förstår om ingen fattar ett jota av det här, men det är väl inte riktigt meningen heller. Kände bara att jag behövde formulera det.
Andra bloggar om: känslor