Intressant artikel må jag säga. Jag är en av de som är trygghetsjunkiesar. Mycket som påverkat till det, inte bara hur mina föräldrar har varit mot mig. De har inte varit överdrivet överbeskyddande, inte som jag upplevt det. Det är snarare så att jag av en eller annan anledning inte vill ta risker ibland. Jag fick väl inte göra precis vad som helst, men jag hade det ganska fritt. Förmodligen för att jag var kille och växte upp på 80-90-talet då det ännu inte var så fruktansvärt farligt ute som det verkar vara idag.
Jag förstår absolut syftet med denna artikel och diskussionen är viktig. Ett land fyllt med fegisar är inget bra land. Men som Emma Wiklund och Mari Jungstedt sa igår på Förkväll, när de svarade på Alexandra Pascalidous fråga om vad de ansåg var nyttigt för barnen så bör det vara i lagom mått, utmana gärna barnen och ge dem anledningar att vilja testa på lite mer krävande saker. Men tvinga inte och utsätt dem inte för saker som kan vara mer än lovligt farliga i onödan. Man ska ju fortfarande sätta gränser och ha lite koll på dem, inte bara släppa ut dem i världen utan något skyddsnät.
Så bort med curlingföräldrar och in mer föräldrar som vill att deras barn ska få en chans i livet.
Motgångar föder som sagt framgångar.
Andra bloggar om: curlingföräldrar, fegisar, trygghetsnarkomaner, trygghet, utmaningar, risker, förkväll, mari jungstedt, emma wiklund, alexandra pascalidou, motgångar
