Trollkarlslärling frälser själar
Detta är bara så fel! Istället för att använda sig av sin egen mytologi, försöker kyrkan rida på vågen av Harry Potter-feber. De vill alltså sprida sitt budskap via Harry Potter. Det är fel på så många nivåer att jag inte vet var jag ska starta. Det är bara fel!
Lägg ner om ni inte kan komma på något annat sätt, säger jag bara.
Men publiceringen har lett till kritik, inte minst för att ”böckerna förhärligar det ockulta”.
Den rättfärdiga kritiken borde ju vara att de utnyttjar en författares fiktiva sagofigur för att snärja unga människor i sina fördömda lögner. Jag tycker det är fruktansvärt. Värst är att författaren själv inte verkar vara speciellt kritisk, utan snarare uppmuntrande.
Andra bloggar om: harry potter, jk rowling, religion
Med tanke på att de måste samarbeta med författarinnan (vem som helst måste som använder varumärket i rättighetssyfte) är det inte alls konstigt att hon är uppmuntrande. Det är nog inte helt omöjligt att hon dessutom tar betalt för det.
Tack för tipset om notisen.
Fy fan vad ruttet. Snacka om att sälja sin “själ”.
Det var så lite.
Du behöver inte vända dig så långt (?) som till england. Även Svenska kyrkan har ju använt sig av Harry Potter. I Västerås har de ju sju (!) år i rad kört ett Harry Potter event. I samarbete med Västerås stadsbibliotek, Svenska kyrkans unga, och EA.
Jag är inte själv helt säker på vad jag tycker om det hela..
Se även:
http://www.bibliotek.vasteras.se/7_12/harrypotter2007.htm
http://www.svenskakyrkan.se/harrypotter/Start.html
Jo, iofs..
Men å andra sidan, är inte all utåtriktad verksamhet som en organisation ställer sig bakom – ett sätt att “värva”? Kanske inte primärt, men varje investering en organisation gör i tid och pengar brukar ju ha ett bakomliggande syfte. Man vill få tillbaka på sin investering..
Men som du skrev. Det är inte lika utstuderat som i “artikeln” om engelska kyrkan.
Fast i Svenska kyrkans regi så känns det inte lika utstuderat. De gör det nog mer av andra skäl än att värva unga till sin kristna “mission”. I artikeln stod det ju explicit att de ville använda sig av Harry Potter för att locka fler till kyrkan. För att sprida kristendomen..
Men hallå…
Det handlar inte om att “värva”, “lura” eller på annat sätt tvinga in unga i Kristendomen. För varje Kristen innebär livet att nå ut med Bibelns budskap, att rädda människor. Alltså att ge varje människa en chans att själv ta beslut om man skall följa Jesus eller inte. Men någonstans måste man börja göra Bibeln och Jesus intressant för unga. Unga idag får lära sig att allt handlar om dem själva, utgår från dem själva och bara beror på dem själva. Detta gör att de endast lever i nuet och vad “nuet” kan ge dem i tillfredställelse. Använder Svenska Kyrkan och andra Kristna organisationer lite okonventionella metoder, ja eller som i detta fallet, nästan lite ockulta metoder så tycker jag det är okej. Kan vi “snuva satan på Harry Potter så är det väl bra !
Tycker man sedan Harry Potter böckerna är bra så rekommenderas även Bibeln. Innehåller massor av spänning, våld och övernaturliga händelser.
Jag tycker, eftersom jag är total ateist att det du skriver är ganska skrämmande. Du utgår från att du har rätt och att alla andra som inte tror, behöver räddas. Jag tycker att man ska utgå från sig själv och att det handlar om ens eget liv.
Det är bara en individ själv som kan leva sitt eget liv. Jag tycker absolut att man ska leva i nuet, hur ska man annars leva? I det förflutna, eller i väntan på den eviga friden? Nej, bespara mig.
Det handlar inte om att snuva Satan på barnen. Satan finns inte. Det är just det som är skrämmande. Att du vill tvinga på andra och särskilt barn din tro på vad som är rätt och riktigt. Låt dem välja själva. Utan påtryckningar.
Antar att de som kritiserar kyrkan för att delta i ett samtal om boken utifrån sina premisser (dvs. teologiskt) inte läst sista boken, där kristussymobliken är vackrare och mer djuplodande än någonsin i Lewis “Häxan och Lejonet”. Rowlings har ju själv sagt:
“Yes, I am [a believer in God], which seems to offend the religious right far worse than if I said I thought there was no God. Every time I’ve been asked if I believe in God, I’ve said yes, because I do, but no one ever really has gone any more deeply into it than that, and I have to say that does suit me, because if I talk too freely about that I think the intelligent reader, whether 10 or 60, will be able to guess what’s coming in the books.”