Jag har precis insett något som jag vetat om djupt inne rätt länge. Det finns vissa delar av mig som jag inte alls tycker om. Som jag rent av hatar. Det förstör så mycket i mitt liv att det känns som att jag missar att leva det. Att allt som kunde varit så mycket bättre helt enkelt inte är alls. Jag har vetat om det, men eftersom jag inte klarar av att hantera eller ta tag i det, så väljer jag att ignorera det. Men det kommer liksom aldrig att inte finnas där. Det kommer alltid spöka. I bakgrunden, i skuggan. Av allt jag någonsin gör. Jag vill bara bli fri från dessa demoner som alltid ska lägga krokben på allt i mitt liv.
Att alltid leva mitt liv på låtsas, utan insats. Utan att investera i andra. Utan att investera i mig själv, är jävligt tröttsamt. Att sitta och beklaga sig, för det gör jag. Utan att göra något åt saken, är så fruktansvärt onödigt. Vad ger det mig eller någon annan? Jag är trött på min rädsla för känslor och människor. Jag vill inte vara sån, jag vill inte.
Jag vill säga JA till känslor, livet allt det goda OCH det dåliga. Det vill jag.
