Jag vet inte vad jag ska säga, att jag förväntade mig det här, eller att det var nog lika bra. Att nollställa sig för att slippa ta smällar som kanske kommer känns ju sådär. Samtidigt som jag vill brista ut i saker som varför kan det aldrig vara enkelt och varför ska det vara så svårt så inser jag att det bara är så.
Någonstans känner jag också att jag är så sjukt trött på mig själv. Alla jävla kvasitankar och dumma teorier om varför jag är och gör och tänker som jag gör. Behöver fan en lobotomi snart, för så här kan jag inte hålla på. Var patetisk, gör bort dig, gör nånting! Lite eller ganska så mycket så känns det.
Orkar inte tjafsa mer om det här idag, ska fan sova.
