Jaha vad ska jag skriva om idag? Hade lite idéer förut men de har förstås flugit sin kos. Fast nu kom jag på ett ämne som jag nog ska avhandla. Det här med andra människors känslor. Hur jag kan vara livrädd för att lägga mig i och störa. Särskilt när någon är ledsen över något. Jag erkänner att jag drar mig undan och inte vet hur jag ska hantera det.
Jag frågar inte, jag visar knappt medlidande, för jag vet inte hur man gör? Jag känner det som att jag träder över en linje, in i någon annans inre och dit vågar jag mig inte. Så jag är tyst och ser på när andra träder fram och tröstar eller pratar med personen. Jag kan inte hantera starka känslor hos andra. Må det vara ilska, sorg eller vad det nu kan vara. Negativa känslor är jävligt jobbiga.
Vet inte om det här är något som är unikt för mig, eller om det är typiskt manligt att vara rädd för starka känslor. Men jag tror dock att det är detta som till en stor del påverkar mina relationer. Tyvärr till det sämre.
egentligen är det nog ett problem de allra flesta av oss har skulle jag tro, man eller kvinna!
ja, mer eller mindre