Om vi ser till vad som menas med att vara psykisk stabilitet så är det svårt att definiera vad som är att bete sig stabilt och vad som inte är stabilt. En person som är mentalt stabil har enligt mig sin mentala hälsa intakt medan en person som inte är mentalt stabil kanske har vissa symptom på mental ohälsa som uttrycker att denna inte har psykisk stabilitet.
För egen del så varierar det där beroende på situation och dagsform. Vissa symptom på mental ohälsa har jag i alla lägen, medan vissa bara kommer när jag hamnar i en specifik situation. Andra kan vara coola och må bra oavsett om de utsätts för stressiga situationer som jag själv skulle uppleva som väldigt jobbiga.
Jag nojjar över vissa saker, får ångest över andra och tycker att ringa företag och vissa andra instanser är jobbigt. Jag har låg självkänsla och det påverkar mig på en hel del sätt. Jag prioriterar dåligt ibland och har svårt att slutföra saker. Jag säger en sak och gör en annan.
Allt detta är olika uttryck på min mentala instabilitet. Men så har vi även annat som visar på att jag är mentalt stabil som att jag kämpar på och söker mig vidare hela tiden, ger inte upp. Jag har enligt mig själv sunda värderingar och bra självinsikt. Självklart kan det vändas mot mig och ses som något negativt.
Den sociala stabiliteten, hur jag beter mig bland folk är också beroende på sällskap, sammanhang, min dagsform och annat. Kan vara sjukt social om jag känner mig trygg, mindre social och nästan ohövlig i andra lägen. Jag är sjukt stabil ibland och har symptom som visar på annat ibland. Förutom när jag har ångest eller nojjar. 😛
photo credit: smultrontott via photopin cc
