Som många av de som läser min blogg och även de som känner mig känner till så brukar jag åka iväg på studentikosa sammankomster några gånger per år. Det hela började väl när jag började studera uppenbarligen, men det var först min sista termin som jag började röra mig runt i Sverige på utlandsphester som det kallas. Vi kan väl ta det från början. Jag började studera på Mälardalens högskola 2006, med tanken att bli beteendevetare.
Jag hade en del förväntningar på det här med nollning och att lära känna en ny stad och nya människor. Att växa som person helt enkelt. Jag hade fram till att jag kom in på högskolan den där gången för 8 år sen varit rätt missnöjd med hur mitt liv såg ut, så det var skönt att påbörja en ny fas i livet. Det blev förstås en hel del fest och socialiserande de första veckorna av mitt studentliv. Väldigt lyckat, måste tacka alla fantastiska människor som inledde min studietid med så mycket glädje och roliga tider. Jag var väl en av de som var med på flest aktiviteter och jag lärde känna många som jag än idag har kontakt med.
Såhär kunde det se ut..
Kan säga att mitt första år bestod av studier och hänga med gänget som svetsades samman redan under nollningen, vi kollade på idol, lagade mat ihop, hängde på kåren på större fester och trivdes rätt bra ihop. Jag själv engagerade mig ganska omgående i min utbildnings linjeförening Beware som kassör.
Året avslutades med en fantastisk sommarfest på Kåren, denna plats som senare skulle bli en stor del av mitt liv, men först hösten 2007 och hur den såg ut för min del. Jag kom tillbaka till Västerås i början på augusti efter att ha bott i Södertälje hos mina föräldrar och jobbat på mitt jobb som jag var tjänstledig från. Sommaren hade i princip bestått av att jobba och sitta hemma och uggla efter jobbet. Orkar liksom inte så mycket när en börjar 06 på morgonen.
Jag hade en ny lägenhet som låg mitt i smeten och såg fram emot att vara med och nolla de nya beteendevetarna. Studierna var inte det viktigaste just där och då, det fick komma lite på efterkälken. Jag hade åter igen en fantastisk nollning, tror till och med jag tyckte denna var roligare än min egen, främst för att jag var insatt i hur allt fungerade och inte var vilse och i en ny främmande stad som när jag själv började plugga. Jag var även första hjälpare åt de som var ansvariga för vår förenings nollning så det blev automatiskt att jag var med på typ allt. Skitkul, verkligen..
En viktig sak som skedde strax innan vårtermin tog slut var att jag till slut övertalade mig själv att skaffa en overall. Hade varit lite anti mot det när jag började plugga, ville inte vara som alla andra helt enkelt. Så lagom till nolllningen 2007 så fick jag min egna alldeles klarröda overall. 
Sen började vad som kom att bli en väldigt tung period i mitt liv. Jag hade av flera olika anledningar börjat fokusera väldigt mycket på det faktum att jag varit singel väldigt länge och kände mig ensam och oälskad på flera plan. Fick för mig att jag skulle gå till botten med de känslorna och gjorde en så kallad djupdykning.
Det som skedde var att jag gick in i en depression som inte blev bättre av att jag inte kände att jag hängde med i studierna. Summan av kardemumman blev att jag kände mig värdelös på alla möjliga sätt. För att få bukt på detta sökte jag upp Studenthälsan och började prata med en kurator på skolan. Mycket handlade om att få ur mig alla miljoner tankar som gjorde att jag tryckte ner mig själv. Efter några månader så kom jag fram till att jag dels behövde sluta rannsaka mig själv och att jag bestämmer hur jag mår. Alltså blev resultatet att jag tog tag i mig själv och slutade odla mitt självförakt.
Praktiskt sett så fann jag en utmaning som jag trodde kunde vara passande. Att slava på Kåren. Grejen var så att jag under vårterminen innan hade arbetat ett pass på kåren för att vår förening hade ett jubel att jobba för i efterhand. Så då skulle styrelsen ställa upp. Jag jagade upp mig inför detta och upplevde det som ganska stressigt, fast det såhär i efterhand är uppenbart att det bara var för att jag intalade mig själv att det var en jobbig grej. Sen hade jag sett att en del jag kände jobbade ibland och tänkte att jag kan ju testa under kontrollerade former. Jag skrev om det då och det lät såhär:
Jo, igår så var det såhär att jag kollade på de s.k. slavsidorna på Kårens hemsida och såg att ja, det var ca 15 personer som skrivit upp sig för att slava på gårdagens discokväll.
Tidigare denna vecka hade jag intalat mig själv att jag måste utsätta mig för sådant jag känner är obehagligt, då bland annat att slava, eftersom jag senast jag gjorde det blev uppstressad något helt otroligt. Allt såklart i min skalle. Med rätt attityd och inställning så kommer man miltals.
Sagt och gjort, jag såg detta runt 17.00 och runt 18.00 befann jag mig vid spritbaren på Kåren. Efter att ha slängt i mig köttbullar och pasta och fått akut hjärtklappning kom jag iväg. Och jag ångrar det å det bestämdaste inte alls. Viss, det var inte så mycket folk, det var ett grymt skönt schema.
Det enda tillfälle jag behövde handskas med pengar var den andra halvtimmen då jag sålde 6 drinkar i spritbaren. Vilket var ganska lagom. Allt annat kunde jag även hantera på ett bra och positivt sätt.
Kom hem runt 06 i morse och la mig 07, sen sov jag djupt.
Efter den gången så testade jag en gång till och sen blev det en till gång och vips så hade jag kommit upp i tjugo gånger när vårterminen var slut. Jag kom in i det rätt fort och hade ganska kul och lärde mig att ta utmaningen. Jag utmanade mig själv på andra sätt med, men det var främst där som jag på något sätt hittade något slags självvärde. Förmodligen det i kombination med vad som hände under sommaren som fick mig att fastna.
Jag sommarjobbade på Mälarenergi som någons slags revisionsvärd. En dag efter jobbet hängde jag på Lögarängen i Västerås och då fick jag samtalet från Jerry som var nytillsatt kårhusmästare. Han frågade om jag ville bli ansvarig på Kåren, jag sa att jag behövde fundera på saken och tog mig en funderare. Jag hade ju tänkt tanken om jag ska vara ärlig, men hade aldrig kommit mig för att tro att det skulle bli så.
Sen handlade det mest om att våga, vilket jag i andan att utmana mig själv gjorde. Var lite läskigt, men det är det mesta som är nytt i början. Fick komma på intervju och det stod mellan mig och en annan person. Som jag fått det berättat för mig i efterhand var den andra personen inte aktuell från början. Inför nollningen 2008 så blev jag alltså Pryo med hela Kåren.
Fick testa att göra allt en ansvarig på kåren ska kunna under min pryoperiod. När det var dags för mig att gå på på min födelsedag så var det tacosöndag och det dök upp ca 100 pers och ALLT tog slut. Det var extra kul eftersom jag när jag kom fick handskas med att kontoret där allt som behövs för att öppna kassor och göra saker finns, såg ut som på bilden nedan.
Under mitt år hade jag rätt tur med slavar som de kallades då, var väl ett par ggr det var lite skralt med folk, men oftast gick det bra. Kårens ekonomi var väl inte den bästa under höst och vårtermin, men till hösten efter så hände det grejer med åtstramningar osv. Jag satt även i Kårfum under samma år och var med och gav ett litet ultimatum till oss som jobbade med Kårens restaurangverksamhet.
Dra ner på utgifter och inte gå med förlust fram till julen 2009. Öka vinstmarginaler och rensa ut onödiga saker ur sortimentet. Vi fick en ny kårhusmästare som hade som enda mål att just gå i mål med detta. Mitt i allt detta gick jag av, mitt år var slut.
Men jag fortsatte att jobba på kåren, lite besatt var jag allt. En kombination av fortsatt engagemang, statistik, kul att hänga på kåren osv gjorde att jag jobbade ungefär 50 ggr till efter att jag gått av och innan jag flyttade från Västerås, så det blev en hel del nya kompisar och upplevelser. 2010 i december flyttade jag och i juni 2010 tog jag examen, ett år senare än vad som var den egentliga tiden på min utbildning, den drog ut på tiden av olika anledningar.
Dels så hade jag en termin då jag inte klarade hela blocket på den inriktning jag läste, vilket gjorde att jag behövde dra in de poängen för att kunna ta examen. Sen tog ju C-uppsatsen sin tid med, började på egen kula hösten 2008, misslyckades och började om med Madicken på våren 2009 och sen tog vi ganska god tid på oss att få ihop den. I februari 2010 så var den godkänd och klar.
På våren 2010 så började ett gäng från Kåren åka på s.k. utlandsfester, alltså fester där studenter från flera lärosäten samlas och leker, capsar, festar och hänger tillsammans med varandra i ovve. Vi började med AG 2010, sen blev det EWG, Tjällossningen mer AG osv.. I år har jag hunnit med mitt tredje Tjällossningen och fjärde AG samt mitt första Capseisa, fast det är ju bara en capsturnering. Nästa lördag är det Dunder och brak i Haninge, nära och bra. Ska på Tantocaps i helgen med..
Man kan se det som att det började med studier och sånt och numer är sporadiska fester som en sammanfattning. Har träffat enormt mycket sköna och bra människor under dessa år och upplevt oändligt mycket äventyr. Tänker inte uttala mig om framtiden dock, ser ingen anledning att säga varken bu eller bä. Känner jag för det så åker jag på mer, annars skiter jag i det.
Lars-Åke Eriksson liked this on Facebook.
Tim Perry liked this on Facebook.