Det tar ju tid det här med förändring

Dagens dag har jag sovit till 8.30, slängt återvinning, bokat tid i tvättstugan som jag glömde bort, hämtat gröna påsar hos Telge bostäder. Tvättat fyra maskiner tvätt. Bytt några blöjor, haft ont här och var i kroppen, fått besök av en syster som lånade lite pussel, kollat på Mandelmanns.

Tiden flyger iväg och jag försöker hänga med och hinna med. Blir väl alldeles för splittrat och osammanhängande då kanske. I morse efter att jag och Astrid ätit frukost och så tyckte jag att jag skulle se på filmen Les Miserables med Hugh Jackman m.fl. på temat musikalfilm, då jag såg The greatest showman igår.

Tröttnade halvvägs in faktiskt. Dels har jag sett den förut och ja den är rätt dyster. Imorgon så blir det väl till att dammsuga när hon sover. Får passa på när det går. Sen tror jag att disken får sig en omgång. Glammigt liv man lever alltså. Jag vet inte jag, hade gärna kunnat göra lite som att träffa folk men den här jävla pandemin gör det ju mer eller mindre omöjligt.

Nä, mer sömn och mindre blaj här får det bli. Behöver bli mer närvarande i nuet och det är inte helt lätt att genomföra. Mindre skärmtid och mer härvaro med familjen får jag börja med. Inte för att det blivit för lite av det, men det kan alltid bli mer.

Imorgon sker något positivt i alla fall. Ny president i USA. Bort med dåren och in med något som åtminstone är bättre. Finns ju saker att önska förstås, men det tar ju tid det här med förändring. Som att göra 25 situps, knäböj och armhävningar varje dag, fram till juni. Började igår/i natt och ska fortsätta imorgon när jag vaknar.

Nu ska jag sova och hoppas att alla i familjen sover gott i natt. Var lite mardrömmar igår hos Elsa som gjorde att hon fick sova med oss i sängen sista timmarna. Händer mycket med henne nu känns det som. Utvecklingen i hjärnan är väl upp i högvarv. Bara att finnas där och hjälpa till så gott det går.