Vill jag utforska livet?
Skrika ut alla mina begär och önskningar?
Tyna bort och förgås?
Var inte rädd, lev livet.
Klaga inte, gör nåt åt saken.
Försök inte förstå dig på.
Försök inte överhuvudtaget, bara gör.
Men att göra utan att försöka går ju inte..
Var omtyckt, säg inte emot.
Var inte så jävla snäll.
Ska jag ta för mig mer?
Ska jag strunta i er?
Ska jag bara göra det som känns rätt för mig?
Ska jag orka bry mig?
Engagera sig? Är det nåt man bör göra?
Pressa sig ur sitt liv och leva i 380 km/h i motvind?
Skrik skrik SKRIK!
Men jag förstår inte, jag vet inte, jag vågar inte?
För många åsikter, för många röster som ska göra sig hörda.
Vem ska jag lyssna på? Vem ska jag tro på?
Mig själv?
Hur gör man det?
Vart hittar man sin tråd?
JAG TROR INTE ATT JAG VET VAD SOM ÄR RÄTT OCH FEL.
JAG TROR JAG HAR EN ANING KANSKE BARA.
Nu skrek jag visst.
Längtan efter nåt annat..
Är jag verkligen fri?
Inte vet jag..
Inte vet jag…
Folk ska alltid vara så viktiga, vad gör det för nytta?
Spelar det egentligen någon roll vem som har rätt?
