Länge har jag känt ett behov att komma ut ur min lilla skyddade verkstad och känna på hur det känns att leva på riktigt. Jag är rädd att jag inte riktigt kan släppa taget om mina trygghetsbarriärer. Frågan är då hur jag ska lyckas med denna bedrift. Efter vad kan det vara, kanske 4 års försök att hitta något som får mig att känna. Något överhuvudtaget som får mig att bara känna – Jaa, fan va bra.
Flera gånger har det slagit mig att jag nog borde åka ut i världen och bidra på något sätt. Frågan är väl mest hur det ska gå till, rent praktiskt. Jag vet att det finns ett otal med volontärorganisationer osv, men de flesta skickar inte iväg folk hursomhelst. Vilket jag har full förståelse för. Och jag talar inte om kanske några månader. Vet inte riktigt.
Egentligen är det här bara tankar, för känner jag mig själv rätt kommer det inte längre än så. Vilket är det som gör att jag drömmer om sånt här. Det är fan enkelt att drömma och tänka sig saker, men när man ska fixa och dona så skiter det sig jämt. Vart är den där genen som kallas motivation egentligen? Kanske skulle manipulera fram nåt sånt på nåt vis.
Nej, får sova på det istället. Och planera in någon aktivitet imorgon iallafall. Alltid något.
