Ibland förundras jag över hur livet kan vända. Ena dagen är det på ena viset, 6 år senare så står jag kvar och stampar på samma ställe, medan andra kommit ljusår ifrån. Det är bara att konstatera att livet verkligen går vidare, med eller utan en själv. Fast å andra sidan har jag kommit längre på andra plan.
Det är bara att acceptera att vi alla har olika vägar att vandra. Vissa tar omvägar och lär sig en massa på kuppen, utan att klibba fast. Medan andra går direkt på godbitarna och det väsentliga och fastnar.
Vad som är att föredra är nog godtyckligt. Man får göra det bästa av det man får. Kanske dags för mig att sluta sätta krokben på mig själv. Men det kan ju vara så att jag lär mig en hel del genom att göra just det. Även om det just för stunden känns som slöseri med tid och energi.
Lustigt det här med livet. Man vet tamejfan inte mycket om något eller någon. Men det gör inget, det blir mer spännande så, eller nåt. Vad har hänt om 5 år, vart är jag då? Ja, det vete katten.
Andra bloggar om: livet
