Detta utmärkta konstverk finner ni vid Östertälje station. Citatet är från en av mina absoluta favoritlåtar just nu, Klubbland med Håkan Hellström förstås. Det är en sån magi i den melodin och texten. Den här graffitin gör den rättvisa. Och att finna det så nära, känns som ödet.
Månad: maj 2006
Regntunga skyar
Ståndaktiga problem.
Jag går upp tidigt om morgnarna, vilket innebär att när jag sätter mig på bussen hem, så slappnar jag av en aning, man kan säga att jag somnar till. Vid denna avslappning sker vissa saker i vissa delar av en mans fysik.
När män drömmer slappnar kroppen och svällkropparna av på samma sätt som när de blir sexuellt upphetsade.
Ja, ungefär sådär ja. Idag var en sån dag. Med mina tighta Bronson Ace Jeans på till råga på allt. Kan säga att matkassen kom till användning då jag klev av bussen. Ja, det är inte så lätt att vara man alla gånger. Men det gör inget 😉
”Fight Club” – på riktigt.
Aftonbladet: ”Fight Club” – i verkligheten, hittade jag en artikel om, har ju sagt att det vore nåt. Tror det skulle få en positiv effekt, men samtidigt är jag för feg och rädd för smärta. Tycker det påminner lite om Jackass också. Att våga utsätta sig och leva på kicken.
Eller som Håkan sjunger i Här kommer lyckan för hundar som oss.
”Jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans.”
Kanske är det jag letar efter, eller så får man lite coola ärr att skryta med. 😛
Andra bloggar om: jackass, håkan hellström, musikcitat, fight club
så farlig är din mobil
Enligt den här artikeln är min mobil den näst farligaste mobilen på marknaden. Skitkul. Över en hel W/kg. Inte för att det säger så mycket, men om vi säger såhär, den som var bäst i testet, alltså strålade minst, hade 0,16W/kg. Jag vill jättegärna skaffa en ny mobil, synd att jag inte har råd bara. Får arbeta på den där hjärntumören så länge. *rysa*
of course i should be sleepin
Jag försov mig imorse. Hörde ni det? JAG, FÖRSOV MIG! Det är så jävla illa alltså. Jag är en stormästare på att försova mig. Jag var påklädd, men ändå somnade jag. Helt galet. Men nu ska jag ner till botten av problemet. Jag lägger mig aldrig i tid, för det är så jävla kukskitboring så det finns inte. Jag gör det nu igen. Ska sova senast 22.00, men icke. Ska skriva klart det här och sen är det fan dags.
Det var helgen som dödade mig imorse. Jag orkade inte med trycket, ålderns rätt eller bara dålig planering? Jag bor för långt bort, det tar för jävla lång tid hem. Hata nattbuss. Vive le tunnelbana. Tunnelbana, tunnelbana *nynna*.
Nej, jag ska bli tråkig hemmasittande ggamloing nu framöver, ska sluta gå ut. Det ger mig inget, alkohol är fördummande, jag får aldrig hångla. Summan av kardemumman är att jag stannar hemma och ser på film. I min ensamhet, för det är ju mindre troligt att någon skulle masa sig hit. Jaja, ska väl överväga att isolera mig ett tag. Om inte annat för att spara pengar. Att jag ens funderat på att åka på festival säger ju allt. Nej, inget sånt skit.
Jag ska försöka inse att jag inte är 22 längre.
Jävligt synd att jag inte har sällskap, hade ju varit lite lättare att deala med det faktumet då. Att ha någon att vara vuxen med. Jag umgås ju bara med en massa barnrumpor. Ja, du är en barnrumpa, just du. NU ska jag sova.
summers gonna take the pain away
Have you ever had the feeling that no one really knows what you’re all about?
Den känslan har jag levt med hela mitt liv. Vet inte om det finns så mycket mer att skriva om den saken, för jag tror de flesta känner så. Eller så har jag fel. Det kanske bara är mitt liv och min bakgrund som gjort att jag missat hela den grejen. Förmodligen låter jag ingen komma så nära och så vidare. Fan vad tråkigt.
Hur gör man för att inte vara för mycket eller för tråkig, hur slipper man ensamheten? Alla andra har ju sitt. Vad har jag? Min dator, min katt och min teve. Mer än många andra.
Jag är dum som tänker såhär.