Bloggen – ett sätt att konstruera sin verklighet.

Förklaring: En uppgift där vi skulle göra en presentation och frågeställning utifrån ett valfritt intressant avsnitt ur boken Kulturens väv av Jerome Bruner.

När det kommer till att uttrycka sig har vi människor i våra olika kulturer funnit en rad sätt att gå tillväga. Från historieberättandet som det begav sig för åtskilliga sekel sen, då det inte fanns några andra sätt att återberätta på. Fram till boktryckarkonsten och böcker och nu senast hur vi återskapar vår verklighet på Internet. Med de olika teknologiska avancemangen så har verktygen för att kunna återberätta vår verklighet och mening utökats dramatiskt.

Det sättet att berätta på som jag tänkte relatera till, som jag tror kan ha en del av den narrativa konstruktionen i sig är fenomenet bloggar. Det är ett väldigt vanligt sätt att uttrycka sin vardag, sina subjektiva åsikter och erfarenheter på. Men även politiska, kulturella och övriga ämnen kan tas upp. Ur olika synvinklar och perspektiv. Det som är intressant, men som kanske inte reflekteras över av dem som skriver bloggar är hur de genom att skriva om sin tillvaro konstruerar och kan finna sin identitet. För det är ju genom att använda sig av det narrativa som man hittar sin plats i kulturen.

Låt oss ta de som skriver om hur de uppfattar möten med sina medmänniskor, i sina relationer och övrig omgivning. Det som skrivs om detta är ju antaganden kring det som hänt. En tolkning. Genom att skriva ner händelsen analyserar vi och går igenom det hända. Det är ofta förutfattade meningar och idéer som tycks vara grunden till ett vidare resonemang som leder till något nytt. Man går från det som det verkade vara till det som det egentligen handlar om. Genom att det återberättas. Man blir mer medveten om sina åsikter och kan genom interaktion med andra, som till exempel skriver kommentarer på bloggen föra en öppen dialog och få infallsvinklar och perspektiv om det aktuella ämnet eller händelsen. Det blir som en slags förhandling med ens verklighetsuppfattning.

Frågan man kan ställa sig är om man vinner på detta förhandlande. Passar dessa redogörelser, tolkningar bara för tillfället eller finns det generella drag i dessa berättelsers konstruktion? Blir ens uppfattning om verkligheten mer sann än om man inte hade diskuterat och stött och blött ämnet i fråga med andra och med sig själv? Har vi i vårt samröre med vår omgivning plockat fram den intelligens som finns distribuerad inte bara i våra huvuden utan även hos våra vänner och tillfälliga besökare på bloggen, som varit med och bidragit till den nya bilden av vår verklighet.

Det sägs ju att det är nätverket av våra vänner, kollegor, bloggbesökare som bidrar till att våra chanser att skapa en mer sann bild av världen samt stimulerar oss till att finna fler perspektiv och nyanser i verkligheten. Vi får ett större fält att arbeta med och mer kunskap.

Frågeställning:

Kan det vara så att den folkbildning som finns i vårt samhälle håller på att flyttas från studiecirklar och ABF-kurser till Internet och bloggarna och vad kan det ha/få för konsekvenser?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.