För en gångs skull ska jag inte skriva om tråkiga saker som vad jag äter, eller har för mig. Jag ska försöka mig på att ha en åsikt eller iallafall få fram vad jag har för tankar om en del saker. Det handlar om politik. Om den nya regeringen, deras sätt att arbeta, deras förslag och vad jag tycker lite sådär. Eftersom jag läser en hel del bloggar och har en del runtom mig som inte riktigt gillar vad som sker, ska jag försöka återge av vad jag förstått. Jag kommer inte komma fram till så mycket, mest få ut mina tankar.
A-kassan och solidariteten. Det talas mycket om det på oppositionssidan. Att det är ett svek mot det lilla folket, att nu kommer det barka käpprätt åt helvete. Trampa på de som redan ligger ned. Mycket är ren och skär invänjd smörja. Särskilt från de som är riktiga arbetare och jobbar inom fack och olika politiska rörelser som LO. Jag tror att de är så inskränkta på att vi måste hjälpa alla så mycket att de inte behöver bekymra sig, bara göra rätt för sig. Hur gör de rätt för sig? Ja, de söker jobb. Men är inte det lite för ja, mesigt?
Nu tycker den nya regeringen att det är dags att ta i med hårdhandskarna. Jag som aldrig varit arbetslös kan inte för min värld säga att jag vet hur det är att vara arbetslös. Det finns säkert väldigt mycket som är problematisk. Det tror jag att det gör. Det är nog inte så enkelt som de vill göra det. Att höja avgifterna och korta ner tiden som man kan få a-kassa kan vara motiverande, men lika ofta kan det nog vara tvärtom, väldigt omotiverande och betyngande.
Är det kontraproduktivt eller kommer det ge resultat? Eftersom det finns lika många scenarion som det finns arbetslösa och arbetssökande kan jag omöjligt svara på den frågan. Regeringen är av en åsikt och oppositionen en annan. Jag tycker att det är värt ett försök. Väldigt lätt för mig att säga. Men det kommer ju drabba mig med. Jag vet inte hur mycket, men jag är med i facket och betalar minimumavgift på 100 kr, nu när jag studerar.
Sen det här med solidaritet. Visst vi ska bry oss om varandra och ingen ska behöva bo på gatan, men i dagens samhälle är det väldigt många som utnyttjar systemet för att slippa jobba, slippa göra sånt som vi andra gör. Självklart finns det de som mår piss, som behöver vara förtidspensionärer och inte kan eller bör jobba. Men att helt avfärda regeringens försök att styra upp situationen på arbetsmarknaden tycker jag är dumt. De vill iallafall göra något. De vågar. Låt dem försöka. Jag vet att det inte alls är svart och vitt, det finns så många olika faktorer att ta med i ekvationen, men försök att inte dra till med de gamla flosklerna om att de inte bryr sig om folk. Att de bara vill att de rika ska bli rikare.
För om det är så, så kan vi lika gärna lägga ner allt vad land och regeringen heter, för då är det var man för sig, ingen som bryr sig om andra. Vilket jag vägrar tro på. Jag hoppas och tror att de som vill ha makt, vill ha den för att förbättra världen och inte bara roffa åt sig mer. Kanske är jag naiv och puckad, men jag hoppas verkligen det.
Andra bloggar om: oppositionen, regeringen, politik, a-kassan, solidaritet, makt, floskler, arbetslöshet