Igår efter en ganska bra dag, med lek och mys och sånt, så skedde det en hemsk olycka. Elsa snubblade på sina egna fötter när hon kommer inspringandes i sitt rum och ramla raklång in i sitt Pippihus takknock med vass kant. Först var jag rädd att det var ögat som tog smällen, men som tur var det inte det.
Eftersom jag satt på första parkett när det hände med Astrid i min famn så ropade jag på Linda att komma fort. In i badrummet, hon ber mig sätta Astrid i sin stol och ringa 112. Sagt och gjort, jag försöker förklara vad som hänt medans stackars Elsa som blöder överallt och även Astrid skriker och Linda som håller i Elsa försöker få fram vad som behöver förmedlas till 112.
Till slut så tar jag tar över att hålla Elsa medan Linda tog luren med 112 och så sätter vi på ett tryckförband och så lugnar allt ner sig, även blodflödet. Satt och skaka med både ben och händer av adrenalinet som strömmat till. Det som verkade omöjligt innan, att ta sig till akuten här i Södertälje själv med bil, gick rätt bra att genomföra.
Var inne på typ 30 minuter och Elsa kom ut tre stygn rikare inom en timme. Så skönt när det funkar bra. Och Elsa! En sån hjälte. Inte ett enda pip på hela tiden vi var inne på akuten. Inte när de undersökte, inte när de la bedövning med Xylocain eller när de sydde. Hade lite hjälp av sjuksköterskan som kom och visade på de klistermärken hon skulle få välja mellan och av min mobil med ett avsnitt med OddBods.
Att hon var trött gjorde nog sitt till, men ja jag är så stolt och imponerad över att hon var så lugn. Men att vara i pappas trygga famn skadade nog inte heller. Utöver den initiala chocken och smärtan så var det bara inatt när hon vaknade och var ledsen som det märkts av alls.
Hon har pratat om det från och till under dagen så klart, blod, plåster och doktorn. Men annars har det mest varit jag som varit nojig att hon ska ramla och slå sig igen. Hoppas det släpper med tiden. Ramla och slå sig gör hon ju hela tiden oavsett. Viktiga är ju att hela tiden påminna och varna om olika situationer som kan hända om man inte är försiktig.
Tillit till att det kommer gå bra är också bra att ha. Men man behöver faktiskt vara lite försiktig. Särskilt när man ä två år och rusar hit och dit och testar sig fram i en oändlig värld av möjligheter och faror.
Resultat av händelsen var ett tre stygn stort sår på ca 1,5 cm på längden över höger ögonbryn. Om det blir ett ärr som går att få ut försäkringspengar för får vi se om ett år.
