Så borde jag kanske inte veta nåt. Jag vet en del saker. Som att jag är en person som tänker mycket. Kan vara en underdrift. Jag säger väl mest att jag kanske tänker så mycket ibland att jag glömmer att bara vara. Jag vet inte hur eller varför, men det kan ha med dessa dagböcker att göra. Jag vill ha nåt bra att säga. Komma med nåt som berör på nåt sätt. Om jag lyckas vet jag nog inte. Kan tänka mig att det blir tjatigt med att var tredje dag läsa om hur jag tvivlar på mig själv och varannan dag läsa om nåt som jag funderat på. Som jag bara reflekterat över och knappt kan formuleras med ord. Det är många gånger jag tänkt och kommit fram till bra saker som jag helt enkelt hunnit glömma tills jag satt mig här vid datorn. Ofta när jag står och diskar så kommer de mest träffande slutsatserna till mig. Men som sagt, de försvinner rätt fort, eller åtminstone själva tankebanan. Vilket är synd, för ofta är det väldigt bra saker som jag funderat ut.
Ibland när jag sitter här och ska skriva så kommer inte det bästa fram, det blir liksom blockerat på nåt sätt, tror jag försöker för mycket. Så kan det nog vara i mitt privatliv rätt ofta. jag vill ha nåt eller lyckas med nåt så mycket att det istället blir konstlat och inte alls naturligt. Det blir fel. Jag vill ha en massa saker, men jag, nej, jag vet inte. Har nog för höga krav och förväntningar.
Förväntningar är nog en grym del av mitt liv. Jag bygger upp förväntningar på rätt många saker. Tror att det ska kännas eller vara så som det är när man upplever nåt i en film eller tv-serie. Men det är ju inte så. Varför kan jag inte få in det i min tröga skalle. Hade det varit så hade jag bråkat och diskuterat, gråtit och skrattat om vartannat. Istället sitter jag här framför min dator och drömmer. Jag vet ju egentligen vad det är jag ska göra. Men det kommer alltid till att våga. Mod är nåt som är högt värderat.
Som nu i veckan, hade en svacka på jobbet. Var tvungen att gå till Spray själv och städa i deras manöverrum. Kollegerna hade tydligen haft lite saker oense med dem och kände att de inte ville gå dit och bli tvungna att konfrontera dem där. Så jag fick gå själv. Och eftersom jag inte känner mig trygg med de som jobbar där, ja, ni förstår själva hur det gick till, jag gick och damma lite, medans jag försökte att låtsas att jag var nån annanstans. Det är skitfånigt egentligen. Jag känner mig så olik de som jobbar där. Det är killar i 25-årsåldern, som inte alls är som jag. Så känns det iaf. Så jag har väl något mkt komplex och kan inte prata med dem. Så jag kände mig rätt värdelös efter att ha varit där. Men efter en stund så kom jag fram till att vafan Micke! Du är den du är. Det får dem bara acceptera. Så sen kände jag mig uppåt igen. Måste sluta tvivla.. Det gäller bara att våga vara sig själv utan att bry sig om vad andra tänker eller så. De känner ju inte ens mig.. och de vet ju inget om mig, så egentligen spelar det ingen roll vad de tror. Jag är bara så rädd att framstå som nåt jag inte är..
Mod mod mod.. Modet kommer från en själv. Men jag är feg. Måste bli modigare. Stå upp för mig själv. Stå på mig, hävda min rätt. Fan att jag ska ha så jävla svårt för det.
Nej, nu ska jag försöka sova. Gonatt.
Vill bara säga att jag vet en till sak. Man kan inte få en djup bestående vänskap utan att umgås ofta och länge. Men det blir aldrig så. Jag avundas dem som kan umgås dagligen, ja tillåmed veckoligen (eget ord). Som att mitt liv inte är tillräckligt invecklat som det är. De jag umgås med regelbundet är mina arbetskamrater. Ska det vara så?
Air supply – All out of love.
”I’m lying alone with my head on the phone
Thinking of you till it hurts
I know you hurt too
But what else can we do
Tormented and torn apart
I wish I could carry your smile in my heart
For times when my life feels so low
It would make me believe
What tomorrow could bring
When today doesn’t really know
Doesn’t really know
I’m all out of love , I’m so lost without you
I know you were right believing for so long
I’m all out of love , what am I without you
I can’t be too late to say that I was so wrong
I want you to come back and carry me home
Away from these long lonely nights
I’m reaching for you, are you feeling it too
Does the feeling seem oh so right
And what would you say if I called on you now
And said that I can’t hold on
There’s no easy way, it gets harder each day
Please love me or I’ll be gone
I’ll be gone
Oh, what are you thinking of?
What are you thinking of?
Oh, what are you thinking of
What are you thinking of?”
I still love.
JAG SKA BLI MORBROR IGEN! GRATTIS! =)
