Att orka blogga

Eller skita i det. Det var frågan fram tills jag började skriva här och nu. Ett otal ämnen skjuter genom min skalle vid olika tillfällen, men inget fastnar här. Hinner ju glömma på de timmar som går. Borde finnas instantblogging installerat i hjärnroten. Allt man tänker hamnar direkt på bloggen, där kan man snacka om att vara öppen.

Har själv inte lyckats med denna bedrift ännu. Inte efter mina mått mätt. Vet inte om jag någonsin kommer lyckas med det heller. Känner ju till bloggare som verkligen kan konsten att underhålla med sin öppenhet. Kanske ska bli ett mål hos mig med. Vi får la se. Nu ska jag sova sängen, för jag har varit uppe omänskligt länge och är asatrött.

Tills nästa gång säger jag sayonara!

En typisk måndag

Klockan ringer 04.45, och jag tycker inte synd om er som måste gå upp 07 eller 08. Jag går upp och stänger av alla larmen. Har tre stycken. Väckarklockan, mobilen och datorn ute i vardagsrummet. Använder ett alarmprogram som sätter på en mp3-låt. Allt för att inte försova mig. Har lyckats med det ett otal gånger i mitt liv. Efter att ha klivit upp går jag oftast på toa. Kissa och skölja bort gruset ur ögonen. Och ja, på morgonen orkar jag oftast inte stå upp och kissa, så jag sitter.

Sen på med lite värmande kläder. Ja, man fryser ju så förbenat på mornarna, särskilt fem mitt i natten. När det är avklarat så brukar det bli en del datande. Ända fram tills jag nästan ska till bussen, men så gör jag ett ryck och fixar lite mackor att ha med till jobbet. Kutar ner till bussen och möts av i princip samma skara, ingen säger nåt självklart, men kallt är det. Sen kommer bussen och jag hoppar in längst bak och antingen somnar jag medans jag lyssnar på musik eller så sittter jag och funderar på något.

Sen hoppar jag av under klaffbron, hållplats paradisgränd, ett fint namn.

Traskar i ca 10 minuter till vårt fikarum och förtär lite frulle, sen in och byta om och skrida till dagsverket. Idag fick jag sköta städningen av labben. Slet på fram till frukostfikat. 8.30. Lite smått möte och info om vem som är borta och vad som behöves göras vart. Ja, vart det behövs hjälp. Vi som jobbar där jag jobbar brukar sköta oss själva, men nu ska jag vara någon slags inhoppare på utsidan.

Vi får väl se, vi är kort om folk vi med, vab och sjukdom.

Sen iväg och städa omklädningsrum, skrubba duschväggar osv. Sen ut och kuta på lunchrasten. har inte sprungit sen i januari så jag tog i lite för hårt. Kände mig lite konstig efteråt, men med lite vätskepåfyllning så ordnade det sig. Åt sprödbakad fisk med potatis till lunch, helt ok. Sen gå och duscha och ta resterande rum fram till eftermiddagsfikat. Efter det var det att slänga sopor och sen gick jag till körskolan. Hann inte med mycket där förräns datorn strulade, så då gick jag ner på stan och handlade skor. Så nu har jag alla förutsättningar att kunna jogga.

Sen var det streetdance och sen hem och softa. Nu tänker jag faktiskt slagga.

Guldsöndag!

Åh en sån guldsöndag! Maken till lika spännande hockey har jag nog inte sett sen senast Sverige vann OS-guld i hockey 1994. Nu ser ju jag inte på hockey särskilt ofta, så det i sig är väl inget konstigt, men jag tror många håller med. Verkligen underhållande och olidligt spännande. Speciellt sista periodens sluttamp. Fy fan vilken skön seger. Ner med Finland, heja Sverige!

30+ klubb = inget för mig.

Skulle ha stannat på Hamnmagasinet känns det nästan som. Visst, det var trevligt till en början, men sen mot slutet när alla försvann och jag mest kände mig ivägen så vart det jobbigt. Det är som en helt annan värld där och jag känner mig inte riktigt bekväm med den sortens publik. Oh well. Är säkert min skräck för att åldras som kommer in i bilden där. Träffade iallafall en massa folk från förra jobbet som var där och festade. Även mina nya kollegor var där. Men jag tror de tillhör den kategorin som kanske tycker att jag inte hör hemma där. Säkert inget illa ment, men de vill väl inte ha en massa småungar rännandes på ställn som är reserverade för lite äldre. Så jag hälsade och höll mig sen undan. Nu ska jag nog se på hockey och döva hungern.

Utgång ikväll!

Om några timmar ska jag masa mig till bussen med min flaska Black tower, vitt vin, hem till gamla kollegan A där vi ska förfesta innan vi går till resturangen och utestället Hamnmagasinet här i tälje. Vi är ett helt gäng med f.d. kollegor respektive, syskon och vänner som ska ut. De har tydligen storbildsteve med melodifestivalen så man får väl stå ut med det med. Kan nog bli väldigt trevligt hursomhelst. Lena PH är roligt dryg, älskar nog sån humor, även om andra tycker hon är kass.

Att vara för på eller inte vara på alls.

Det är ju det som är den eviga frågan.

Okej, säg att man hittar någon som intresserar en mer än kanske någon förbigående brutta på gatan. Någon som till och med visat lite intresse tillbaka. När man väl bestämt sig för att ge det ett försök, kan man liksom göra bort sig då? Genom att skicka sms varje dag, eller inte skicka något alls? Jag funderar för jag vet inte om jag gjort det eller om jag bara är onödigt nojjig. Jag har nog en tendens att vara det. Men bara för att jag inte fått svar på ett sms, eller för att jag verkar vara den som tar upp kontakten mest, betyder det ju inte det värsta.

Eller så är det så. Jag kanske blir grundlurad, vad vet jag liksom. Hon kanske tröttnade så fort hon träffade mig. Men varför skulle hon då gå med på middag på allvar? Äh, får helt enkelt anta att det finns en logisk förklaring till det hela och se vad som händer. Hon kanske jobbar. Bara för att jag är nåbar nästan hela dygnet betyder det ju inte att alla andra är det.

Det är iallafall ingen positiv känsla att inte veta hur man ska eller inte ska agera.

Play it cool or be a fool.