Månad: september 2009

Skrev en början på ett inlägg förra veckan, kom inte så långt, men såhär gick tankarna.

Det är fan inte underligt att jag mår som jag mår nu. Äter och sover skummare än någonsin. Somnade efter att jag kom hem från salsan i tisdags, vetefan när det var. Någon gång? Ja, vaknade 20 minuter senare. Hade inte ätit mer än en halv baguette på typ hela dagen, bortsett från några rostmackor och en delicatoboll. Nej, dags att rycka upp sig. Blir inte bättre av att jag ligger och oroar mig för allsköns saker på nätterna.

Nu är det dock snart helg och allt börjar ordna upp sig.

Det är dagen för min sista pub och jag har tre slavar. Har suttit hela kvällen och försökt få folk att jobba, tror jag lyckats få in några till, vi får se vad de säger senare. Ska bli en befrielse att inte jaga folk mer, förstår inte hur det blev så? Eller jo det gör jag, men det är trist. Det finns en massa saker man kan tycka att saker bör vara men de är sällan så. Så då blir man ju besviken. Dålig tajming kan man ju också skylla på.

Nej fan, släppa taget och koncentrera sig på det som är viktigt ska bli skönt. Här och nu och framtiden. Ha mer roligt och inte bara massa måsten. Kanske försöka sig på det där som jag undvikit ett bra tag. fast jag får bara ångest, det ska ju vara roligt har någon sagt.. hur då?

Fy fan, nu är jag 30 år gammal, ny siffra i början på sin ålder och allt. Illa att jag fortfarande är lika rädd för allt. Livet ska ju levas inte vara rädd för. Helvete för gamla vanor. Samma med sömn och pluggande, ingen ordning där heller. Fast jag varit ganska duktig idag.

Nej, ingen disciplin, men vad ska det vara bra för? Nu ska jag sova.

En del undrar vad jag vill ha på min stora dag, jag har som vanligt inte en aning, men jag tänkte försöka komma med lite förslag ändå. Självklart måste man inte köpa något.

Delar upp det lite så att inte folk köper samma saker. Gå gärna ihop så det blir mindre risk för dubbla köp. 😛

Familj:

Optisk trådlös mus

Förslagsvis någon av dessa:

http://www.elgiganten.se/catalog/datorer-tillbehor/se_musotangentbord/moss-och-tangentbord?CatalogCategoryID=e1vD4QFHYWMAAAEO871ZtSxi&group_3=Produkttyp_is_Mus&group_4=Gr%C3%A4nssnitt+%28Interface%29_is_USB+2.0

Presentkort på JC eller HM, helst JC så jag kan köpa jeans.

Pengar går också bra.

Vänner och bekanta:

Rakhyvlar från Gillette.

Presentkort på JC eller HM, helst JC så jag kan köpa jeans.

Pengar.

Biocheckar.

Sånt där jag aldrig köper själv, typ lakan.

Böcker: Phantom och Confessor av Terry Goodkind i engelsk pocket. Det är två böcker alltså. 😛

Gärna andra böcker som ni tycker jag ska läsa.

Olika tjänster som ni kan göra mig, nej inte såna. Typ lära mig saker om sådant jag vill veta mer om, fotografering, eller vad det nu kan vara. Det behöver inte kosta pengar, det kan vara en middag, bjuda mig på fika, vad som helst. Slava på kåren på min fest kan man göra om man vill göra mig glad.. alltså inte de som ska på middagen förstås 😛

Låt fantasin flöda.. min tröt rätt fort.

Jag har alldeles för mycket som snurrar i huvudet just nu. Så jag kan för andra natten i rad inte somna. Inte det roligaste man kan göra på natten om vi säger så. Jag vill sova. Inte ligga och tänka på slavar, fester och allt vad det nu är som händer i min värld inom de närmaste veckorna. Ibland blir det lite för mycket.

10 dagar kvar som twentysomething. Känns inte alls. Bra dåligt, inte alls. Det är ett jävla tjat om att det är gammalt, men allt måste ju förstås ses ur sitt perspektiv. Ur mitt är det inte äldre än något annat. Det är här och nu bara. På ett sätt är det skönt tro det eller ej. Att nå en viss ålder i sig kan ju leda till förändringar. Så ser jag på det, jag har ingen önskan att leva i det förflutna och försöka klamra fast något som varit.

Jag vill gå vidare.

Kommer bli väldigt skönt att själv kunna styra lite mer över sin tillvaro, göra saker för att man vill, inte för att jag måste. Ska vara tacksam över det. Mer tid över för det jag inte hunnit med under det år som gått. Det är liksom dags att ta tag i vissa saker som träning och relationer.

Jag insåg just något. I min strävan att vara en stark oberoende individ i dagens individualistiska samhälle så har jag gått och trott att det är fel att vara beroende av någon annans stöd. Jag ska aldrig bli beroende av någons kärlek. Jag ska inte se till någon annan för svaren på livets svåra frågor, utan klara mig själv. Tänk om jag har fel? Vad gör jag då? Tänk om man faktiskt ska lägga sitt liv i någon annans händer ibland. Bli beroende av någon.

Ingen är perfekt, ingen kan klara allt själv. Det är okej. Allt detta från en sång. Tankar från en överlevare.