Att någon som kan göra en helt galen ändå kan vara helt underbar. Svårt att få ihop den ekvationen i skallen ibland. Men det är ju så det är med barn. De upptäcker, utforskar, testar och reagerar på vad de får för respons. Inte helt logiskt för en mossig pappa som bara tycker att saker ska vara på ett visst sätt.
Självklart är det inte logiskt för en lite tvååring. Det gäller att hänga med i svängarna och försöka se ljusglimtarna när det känns som pest och pina. Ena dagen är allt åt fanders och man har knappt energi eller lust att vara pedagogisk och tänka utifrån barnets bästa. men så agen efter så bara funkar allt. Kan ju bero på inställning eller att det blev en mindre bra dag bara. För såna har vi ju alla oavsett om vi är 75, 40 eller 2 år gamla.
Det viktiga är att varje dag börja om från början. Helst redan när en situation uppstår. barn är ju proffs på sånt. De kan ju glömma att världen var hemsk för en stund sen och skratta och leka som att inget har hänt. Medans en själv fortfarande sitter och försöker förstå vad det var som hände.
Värst är ju oron att jag på något sätt ska skada mina barn så de blir hämmade eller far illa på något sätt. Jag vill ju att de ska må bra och ha all möjlighet att uppnå sin fulla potential. Nej, inget sånt vill jag ska ske, men förmodligen blir det något som de får med sig. Ingen är ju perfekt, men med kärlek och god vilja kan man komma ganska långt hoppas jag.
Igår var en ganska bra dag, i förrgår mer än bra och dagen innan dess var inte så bra. Bra att få perspektiv så det inte bara är på det ena eller andra sättet. Måste ju veta att man lever också. Hujeda mig..
