Mer verkligt med tiden

Hej därute, vilka är det som läser här egentligen? Det är inte så många, mest folk på Facebook som ser länken i flödet tror jag och någon random person som snubblar in via sökning på Google. Jaja, vilket som. Jag skriver i sista stund som vanligt så det blir mest det som faller mig in, vad som skett på sistone och kanske vad som komma ska.  Har en jävla huvudvärk på grund av vad som känns som en irriterad gom. Det blir skönt att sova.

Imorgon blir det sovmorgon då det kommer en person från vår fastighetsvärd och ska kolla på vår urgamla fula torkställning som sitter i duschen. Jag hoppas han kommer iaf, jag ringde och bad de hälsa honom att det passar imorgon klockan 8.00. Jag väntar här hemma och kommer det ingen får jag väl gå till jobbet.

Det är även på gång med renovering av vårt mögliga vardagsrum. Vore så skönt om de bara rev ur hela golvet och fixade vad som nu behöver fixas på väggen och tapetserar hela skiten och la nytt fräscht golv. Jag vet inte om det blir så och jag är av den naturen att jag håller mig på den tvivlande sidan tills jag ser att det faktiskt blir av.

Sen när det är klart kan vi äntligen få upp allt som ska vara i vardagsrummet och köpa bokhyllor så alla böcker kommer upp med. Blir bra till sist så att säga. Sen om vi kunde få till en diskmaskin så blir livet ännu lite bättre. Ni ser det finns mycket att se fram emot. Så också ett nytt litet liv. Kan knappt fatta att JAG ska bli pappa.. who would’ve thought?

”Radde” som festade med studenter och levde rövare för mindre än två år sen.  Som hade varit singel i 15 år och aldrig någonsin kunde våga tro att denna dagen skulle komma. Tror ju knappt på det ännu.. men det blir mer och mer verkligt och sen så helt plötsligt ligger det ett nytt liv i ens armar och tittar på en.

Får återkomma med mer funderingar och tankar om det här för nu måste jag sova.

Det finns inga ord

 

Älskade pappa!

Igår kom då den dag som vi tyvärr vetat skulle komma. Vi har inte vetat när du skulle lämna oss älskade pappa, men igår var den dag då det blev av. Efter flera års kamp mot den jävla helvetes förbannade cancern fick du till slut somna in och slippa lida. Det går inte att förstå och det kommer ta tid att förstå, om det nånsin kommer gå. Alla som varit med om liknande vet hur det är. Jag är så otroligt tacksam och glad över att du ville vara min pappa. Det finns inga ord för all den kärlek som funnits där och alla härliga minnen. Tack från djupet av mitt hjärta. Du är och kommer alltid förbli en stor del av den jag är. Du var den bästa pappa, morfar, make och människa som alla vi  som fått ha dig i våra liv nånsin kunde önska oss. Jag saknar dig redan!

Oroa dig inte för oss, vi kommer ta hand om varandra! Vila du i frid och sitt där på bryggan och fiska. Vi ses!