Etikettarkiv: smärta

Soar

Det är så mycket i mitt liv som jag inte upplever som bra att jag ibland liksom drunknar. Då brottas jag i mina djup med mina demoner. Istället för att prata med någon om det, ligger jag hemma och mår dåligt. Tänker tankar som inte alls är hälsosamma. Till slut vet jag knappt vad som är verklighet och vad som är dikt.

Det är på intet sätt något jag tycker om. Självklart inte. Men ibland undrar jag om det inte är för att jag upplever det som att det är en påhittad smärta som jag upplever, att det jag känner inte är på riktigt. Att jag gör det till ett ickeproblem. Det är delvis därför som jag inte kan prata om det. Sen så vill jag inte belasta andra med mina s.k. problem.

Men upplever jag något som jobbigt och problematiskt så är det min subjektiva upplevelse som ingen kan säga är oäkta eller på låtsas. Folk kanske inte kan förstå. Men det är knappt så jag själv gör det.

The boy who wonders, is he good enough for them
Keep trying to please them all
But he just never seems to fit in

In life there will be times when you’re feeling low
And in your mind insecurities seem to take control
We start to look outside ourselves
For acceptance and approval
We keep forgetting that one thing we should know is

Don’t be scared
To fly alone
Find a path that is your own
Love will open every door

See in your hands the world is yours
Don’t hold back and always know
All the answers they will unfold
What are you waiting for
Spread your wings and soar

I can’t trust it

Vädret har varit konstigt idag och det har säkert påverkat mig mer än jag tror. Jag har dock inte varit på ett konstigt humör så. Det är kanske mer att det på någon nivå visar vart jag står. Jag kan inte riktigt förstå sambandet, men det känns på något sätt riktigt. Har kommit fram till en del saker som legat och lurat länge under ytan. Saker som jag inte kunnat formulera för mig själv. Inte fullt ut. Det har kommit i olika nyanser och former förut, men inte såhär.

Vad är det jag talar om då? Hur mitt hjärta är främmande för mig. Att jag inte längre litar på det. Därav min inkonsekventa livsstil. Jag menar att det kan vara så att jag har varit singel sen mer än fem år tillbaka, just pga alla de dåliga val jag gjort. Just därför vågar jag inte ens känna efter i de flesta fall. Jag tror inte på min förmåga alls.

Andra bloggar om: , ,

Sanningens svärd

Har just läst ut den näst sista boken i en fantasyserie som heter Sword of Truth. Den är så jävla bra. På hur många sätt som helst. För det första så känner man verkligen med karaktärerna. Deras smärta och kärlek och vilja att kämpa.

Får återkomma till detta ämne senare, nu ska jag ta mig ett bad, kanske träna lite innan. Sen äta lite med. Så jag får lite energi i kroppen.

Andra bloggar om: , , ,

”Fight Club” – på riktigt.

Aftonbladet: ”Fight Club” – i verkligheten, hittade jag en artikel om, har ju sagt att det vore nåt. Tror det skulle få en positiv effekt, men samtidigt är jag för feg och rädd för smärta. Tycker det påminner lite om Jackass också. Att våga utsätta sig och leva på kicken.

Eller som Håkan sjunger i Här kommer lyckan för hundar som oss.

”Jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans.”

Kanske är det jag letar efter, eller så får man lite coola ärr att skryta med. 😛

Andra bloggar om: , , ,

Svekens tidevarv.

Har befunnit mig i något som kan benämnas som ett svekens tidevarv.
Känt av smärtan och besvikelse. Format ett försvar.
Logiken säger mig inget när jag omedvetet distanserar mig.
Egentligen borde jag bara strunta i det livet lärt mig.

För det är inga goda erfarenheter som ger en något bra.

Släpp garden och ströva fritt bland vän och ovän.

two times jake

Igår var jag på bio med min vän LÅ. Egentligen ville han ut och ta en öl eller två, men jag frågade om vi inte kunde se en film på en biograf istället. Det hela slutade med att vi möttes upp, gick och spanade in vad för film vi ville se. Vilket var lite halvsvårt, då ingen av oss hade någon sådär klar favorit. Till slut blev det filmen ’Jarhead’ starring Jake Gyllenhaal. Visste att det handlade om väntan inför gulfkriget, men inte så mycket mer.

Den var bättre än förväntat, skrattade gott ett par gånger åt en hel del absurditeter. Den var även tänkvärd som de flesta filmer om krig och dess dumheter är. Även i denna film betedde sig soldaterna som hjärntvättade idioter. I vissa fall iallafall, fanns även de som ifrågasatte lite. Men de flesta var läskigt övertygade. Man undrar ju hur det kan gå så illa. Döda var det enda de ville och när de inte fick det så bröt de i det närmsta ihop.

Jag hade varit glad över att få slippa. Utan tvekan, men de verkar ha blivit en aning överindoktrinerade. Sen vet inte jag hur det är att hamna i en sån situation, man kanske blir sådär för att klara av hela grejen. Kan tänka mig att man på något vis måste intala sig att det måste vara så.

Idiotiskt hursomhelst.

När jag kom hem strax efter midnatt så satte jag på nästa film starring bl.a. Jake. Det var dags för mig att se den omtalade gaycowboyrullen ’Brokeback Mountain’. Förväntningarna där var inte heller riktigt tydliga, jag visste att det handlade om två mäns komplicerade förhållande någon gång i en tid då sånt inte alls var lika accepterat som nuförtiden. Men inte så mycket mer.

Det var en rätt så tragisk historia om att leva ett liv i hemlighet och lögn. Det var bara deras egna hemlighet. Kan inte ens börja förstå mig på hur det skulle vara att leva i en sån livslögn. Verkar väldigt destruktivt. Vilket visade sig i filmen. Både Jake och Heath Ledger som spelar den andre var väldigt övertygande. Man riktigt såg hur smärtsamt och tärande livslögnen var. Båda drack en hel del för att dämpa smärtan. Usch. ingen ska behöva leva ett sånt liv tycker jag nog.