Befästa könsroller, vadå?

Sitter och följer flödet på Twitter när jag lägger märke till att en ganska humorinriktad twittrare som ofta har en sylvass samhällskritik bakom sina tweets har börjat plöja igenom ett antal nummer av tidningen Cosmopolitan. Detta för att vad jag kan se påvisa de absurditeter som återfinns i dessa tidningar. Om ni kollar mitt flöde här på sidan så kan ni se några exempel på vad som skrivits, ofta som tips för tjejer som är sugna på att hitta kärleken.

Det är som att de utgår från att tjejer är korkade och killar likaså, om inte ännu mer korkade..
Inte konstigt att vi lever i en värld som ser ut som den gör när en mängd av befolkningen blir påverkade av dessa så kallade rön och råd. ”Alla killar gillar korv”, ”Alla killar vill ligga” och liknande generaliseringar är exempel på plattityder som de kommer dragande med. Trodde vi levde 2012 och inte i den mörka medeltiden.

Skärpning Cosmopolitan.

Alla borde bojkotta tidningen och/eller bomba de med mejl där ni förklarar att det som de har att komma med bara är skräp. Ofta så är tidningar som är inriktade på bara män inte mycket bättre kan jag även nämna. Borde finnas tidningar som har ett mer jämställt sätt att skildra verkligheten. En tidning som skildrar verkligheten punkt, för det där är ju bara bullshit.

Alla killar är inte likadana och alla tjejer är inte heller likadana.

Snälla redaktörer på Cosmopolitan, inse att ni sprider dynga och kom in i matchen! Sluta befästa gamla urvattnade idéer om hur kvinnor och män är och borde vara och inse att det ni gör är något dåligt.

Ikväll skiter jag i allt..

Jävlar vilken huvudvärk jag har. Kan vara gråtfesten jag haft framför teven som är orsaken. Såg filmen om John Lennon och fy fan så mycket skit en person ska få stå ut med i sitt liv. Se kom i och för sig karma och bet han i röven och gav honom världens upplevelse med Beatles. Kände igen mig mycket i hans liv.

Sen såg jag dokumentären om Swedish House Mafia, blev inte alls så imponerad och pepp som jag trodde. Kanske för att de verkade aningen diviga och sviniga. Skitsamma, kommer bli så jävla fett! 23 november smäller det.

Har idag fått veta att jag fick beviljad semester över jul och nyår, så jag har nu bokat en resa. Åker helt själv till en liten ö som heter Sal som tillhör Kap Verdeöarna. Två veckor helt själv i paradiset? Ja, vi får väl se hur ensam jag blir, kanske hittar lite roliga människor där. Nu ska jag sova.

Har lekt lite i Fruity Loops, men det tar nog en jävla tid att lära sig allt det där. men jag fattade lite i alla fall.

God natt!

Utmattad.

Ännu en dag i våra liv borta, puts väck. Hade fyra uppkörningar på jobbet, så satt och var behjälplig hela långa dagen. Lagom slut i huvudet efter en sådan genomplöjning. Så jag bestämde mig för att skippa föreläsningen, var ändå inget av jätteintresse för min egen del. Hade myskväll i soffan, med lite serier, popcorn och så fotboll.

Så jävla sjuk match, aldrig sett på maken osv. Nu ska jag sova, imorgon är det redan onsdag. Var tar tiden vägen egentligen?

Dansa röven av sig

Efter att ha suttit hemma igår och haft lite ångest över mig själv och mitt liv så tog ag tag i mig själv och gjorde det jag ville göra. Skrev på Twitter att jag egentligen borde gå ut på någon klubb och dansa röven av mig. Sagt och gjort. Dividerade fram och tillbaka med några på Facebook om de skulle med, men inget napp.

Så då sket jag i det och drog själv till Slakthuset. Tänkte vara där innan 22 så jag slapp inträde, men jag misslyckades med att hitta. Andra gången jag var där och andra gången jag gick fel. Tror jag hittar nästa gång.

Hur som helst traskar jag in där och det första jag ser är två gamla vänner som jag inte hade en aning skulle vara där. Bästa beslutet som jag kunde tagit. Det lönade sig ju. Hade kul på dansgolvet, såg lite kändisar, (Se här) och ja, fick lite tinnitus med.

Fragmenterad

Den här slitningen mellan att vilja skrika ut allt som döljer sig innanför mitt skal och att bevara någon slags värdighet är väl kanske inget som jag tänker på dagligen. Men det händer. Just nu till exempel. Har under flera dagar tänkt på saker som jag gärna skulle ha velat dela med mig, men som aldrig blir av. På grund av censur kanske?

En sak jag tänker mycket på är hur mycket skit jag har i bagaget som stoppar mig från att blomma ut på riktigt. Att jag är min största fiende och att genom att konstatera detta bara gör saken värre. För vad blir bättre genom att skuldbelägga mig själv?

Att sitta fast är inget som är vackert. Att konstatera att det är så är ännu värre. Jag måste sluta tänka i dessa banor! Jag utvecklas, jag gör framsteg. Men det är svårt att tillgodogöra sig dessa, när de är inom områden som inte är topprioriterade för min egen del.

För mig är det relationer som är viktigast egentligen, men de är något jag är urusel på att underhålla? Jag litar inte på folk och därför får jag inte ut det som man ska få ut av relationer. Eller så är jag alldeles för splittrad, i tusen olika fraktioner. Fraktioner som inte går att fästa känslor i.

Hur det än är så blir jag inte klok på något.