Nu har jag suttit och kämpat ihop en första vlogg. Kanske får köra utan att redigera i framtiden, då det tar lite väl lång tid. Vet inte riktigt var jag ska finna den tiden. Pratar lite om min självmedvetenhet, mina problem med ögonen och semestern. Svårt med ord ibland och snurrar till det lite sådär, men vafan, det bjuder jag på 🙂
Nu är det dags för en rejäl dos systemkritik och självrannsakan angående frihet och pengar. Jag såg en video tidigare som i princip dumförklarade alla som mot sin egentliga vilja ingår i arbetslinjen för att tjäna pengar.
Så frågan att ställa sig själv är vill jag vara en kugge i maskineriet eller vill jag vara fri att göra det jag vill? Ganska enkel fråga med många svåra svarsalternativ. Fundera på det du. Är det viktigt med pengar och status eller har vi alla blivit lurade? Äkta frihet är det materiell rikedom och att ha resurser som gör dig kapabel att välja? Eller att bli omtyckt för ytliga saker av personer som du egentligen inte bryr dig om? Måste de höra ihop? Kan man välja det ena utan det andra om man nu vill det? Krävs nog en balansgång.
Förra helgen var jag med Lindas systers sambo Danne och kollade på stället där han utövar sitt stora intresse, nämligen tåg. Vi åkte från Uppsala ut till Faringe station. Tog en hel del bilder på både ånglok, rälsbussar och andra varianter som jag tänkte att jag ska lägga upp här. Det är en förening som sköter turerna och restaurerar tågen och fixar så de går att köra och ser bra ut. Rätt häftigt med det engagemanget. Det är ånglok och vagnar som är från både tidigt 1900-tal och mitten på 1900-talet. I slutet på inlägget finns även en film på när ångloket backar till Uppsala.
Ända sedan jag upptäckte det här med HSP (High Sensitive Person) så har jag funderat en del på det och om jag verkligen hamnar i den kategorin. Jag har sett personer i de facebookgrupper som finns för HSP:are, uttrycka och beskriva sig själva på sätt som jag inte alls känner igen. Vissa delar känner jag igen, men vissa andra inte alls. Så då är min fundering om jag verkligen är så känslig. Det går kanske att vara det på olika sätt och i olika grad, vad vet jag?
Det jag känner igen mig i är dels de fysiska begränsningarna när det kommer till höga ljud och att känna obehag av dessa, att jag ibland kan bli överstimulerad, sen har jag väl rätt lätt för att ta åt mig och älta en del saker. Jag vet inte om det gör mig till en HSP-are dock. Många i de här grupperna söker verkligen efter minsta gemensamma nämnare och har ett enormt behov att finna gelikar. Inte heller här är jag likadan. Jag kanske har filtrerat och slipat bort det mest känsliga hos mig själv? Hos de flesta andra så verkar det som att de inte kan göra det.
Jag har lätt för att sätta mig in i andras känslor och gråta är något jag gör säkert flera gånger i veckan. Inte för min egen skull, men i empati för något fint, sorgligt eller så. Jag lever mig in i filmer och tv-serie något enormt. Bara att fråga de stackare som sett på tv och film med mig. Jag skrattar högt och hjärtligt för att jag tycker saker är roliga, ska man inte det då liksom?
Jag kan bli otroligt sårad om någon klankar ned på något som jag själv bara ser som ett bevis för att jag vågar vara mig själv i deras sällskap. Brukar inte säga något då det oftast inte är någon idé, jag är ju bara irriterande och de har ju rätt. Det jobbiga är ju att jag bara är den jag är och att det ses som något negativt är såklart jobbigt och som sagt sårande. Sen fattar jag med att det kanske inte är så de menar, men jag kan ta det så.
Ja, det gör väl detsamma egentligen, jag är den jag är och har de förutsättningar jag har. Tyvärr bryr jag mig lite för mycket om vad andra tycker om mig ibland, alla dessa sociala regler som jag inte riktigt hänger med i ibland gör det ju inte bättre. Jag som person är rätt gränslös i vissa avseenden och det kan bli lite galet ibland. Är glad och ledsen över det faktum att jag blockerat bort vissa saker. Det både begränsar och underlättar.
Hittade några artiklar i VLT och har även sett fler som lyfter ämnet därute så det är toppen att frågan kommer upp på tapeten, det är ju trots allt 15-20 % av populationen som anses ha detta drag. Det är inte helt lätt att veta om en passar in, verkar finnas olika grader av känslighet med, saker som uppväxtförhållanden kan också påverka enligt en av artiklarna.
Tycker att det är väldigt intressant med HSP oavsett om jag är en sådan person eller inte. Det jobbas för fullt med en dokumentär om detta personlighetsdrag och för att lyfta det inom forskning och allmänheten. Finns en Kickstarter för att samla in pengar så de kan göra den, där de har uppnått målet. Kolla in trailern här under:
photo credit: parramitta via photopin cc
Såg den här videon igår och kände mig träffad av flera saker men främst av orden som står i inläggets rubrik. You dont have to be perfect. Allt för ofta har jag så höga krav på mig själv att det inte blir något av. Måste sluta med det. Ska se på denna video minst en gång om dagen tills jag fattar, minst.
Ska även värdera upp det jag faktiskt åstadkommit i mitt liv. Får bli en lista som jag ska göra i veckan, men nu måste jag ta och sova, imorgon är det tunga lyft som gäller vid 10.
Dags att bli mer än amazing.. Ingen är perfekt.
Första jobbveckan var så gott som avklarad. Hade varit rätt lugnt och typ tråkigt. Värmeslag utomhus och AC inne var ganska skönt. Att ha någon slags allergi/förkylning inte så mycket. Som tur är blev det bättre och helgen nalkades. Spenderade den i Handen av alla ställen på Dunder och Brak som det kallas. Blev mycket bad och umgänge i både sol och skugga. Sov i tält gjordes det och lektes.
Nu är det en ny vecka och det regnar och har sig lite titt som tätt. Världens jävla storm i söndags, som tur var hade jag hunnit hem efter helgens strapatser. Kolla in videon här nere:
Det sjukaste jag varit med om, trodde helt ärligt fönstren skulle gå sönder och blixten träffa mig. Försökte mig på att fota lite blixtar innan allt brakade loss, men fick inga på bild, men på film gick det lite bättre.
Nej, om en skulle ta och masa sig hemåt kanske..
photo credit: Jody Roberts via photopin cc
Så börjar vi om igen..
Så lyder refrängen i Kents senaste singel. Jag gillar hur den liksom sammanfattar vår tid, vår epok. Samhällskritiskt och poetiskt på samma gång, ingen lyckas lika bra som Jocke Berg på att skapa denna kombination. Sen läggs den vanliga melankoliska slingan med aaaaah:ande på tillsammans med måsljud och en rytmiskt gungande basgång varvad med bakgrundsljuden..
Kanske skulle bli sångrecensent..
