Jag känner mig upplyst.

Hur min bild av och förståelse för beteendevetenskap har förändrats.

Utgångspunkten innan kursen startade var vad de tre beteendevetenskapliga ämnena psykologi, pedagogik och sociologi var för mig. Svaret blev ungefär att det är olika medel för att få förstå hur människor fungerar, deras beteende och olika sociala samspel i dagens samhälle, för att fatta mig kort.

Verktyg för att förstå och se dessa saker ur andra synvinklar. Framförallt i ett längre historiskt perspektiv, är vad den här kursen har gett mig. Massor med upplysning som förklarar hur vi kommit fram till det vi kallar kunskap. Jag finner fler sätt att ta mig ur den självförvållade omyndighet som Kant talade om. Jag känner mig alltså mer och mer bildad för var dag som går. Bilden av hur vårt samhälle vuxit fram ger en verkligen perspektiv på bl.a. dagens problematik. Att förstå hur stor inverkan upptäckten av olika vetenskaper och utvecklingen av nya teorier gjort på vårt samhälle är väldigt spännande. Allt detta har förändrat min syn på vad beteendevetenskap är å det grövsta.

Det faktum att reformationen och senare även upplysningen spelat så stor roll som de faktiskt gjort gör att jag kan se sammanhanget. Förståelsen för de beteendevetenskapliga ämnena har kommit fram just för att jag istället för att bara se till vad man använder dem till i dagens samhälle, så ser jag det djupare sammanhanget bakåt i tiden. Att de har vuxit fram successivt. Att filosofer och vetenskapsmän genom rationellt och även empiriskt tänkande kom fram till olika teorier och kunskaper. Även om religionen och kyrkans makt försökte att förringa de upptäckter som t.ex. Galileo, Newton och Darwin gjorde. Eftersom de inte passade in i deras värld, där Gud var det centrala.

Den bild som dominerade inom filosofin innan upplysningen, att vi människor är den mest centrala och upphöjda varelsen i Guds universum, började förändras. Vi var inte alls utvalda eller speciella utan här på grund av en ren slump. Detta har ju gjort att vi blivit tvungna att söka vår mening i tillvaron inom oss själva, istället för att se till något utanför, något oförklarligt. Att vi nu förstår att vi inte är upphöjda kommer sig av att de utmanade sig själva att gå utanför de ramar som fanns på den tiden. Allt detta tvingade fram nya teorier och filosofier. Som bidrog starkt till den växande bilden av vår oviktighet. Vi har bl.a. fått använda oss av hermeneutiken, alltså tolkningsläran för att förstå vår omvärld. Som har lett fram till bl.a. behaviorismen och psykoanalysen.

Något som verkligen är av stor nytta är att ha kunskap om den hårda och mjuka upplysningen. Hur balansen mellan de båda är något av det viktigaste som vi måste tänka på idag för att få ett bättre samhälle. Nu kan jag peka ut nästan exakt vad som är hård utveckling som nästan oåterhållsamt kan härska över oss, medan vi bara sveps med. Det är främst ekonomin och pengarna som styr oss. Detta var jag ganska väl medveten om innan. Medan jag även kan se vad som behövs för att stoppa just en sådan utveckling. Det mjuka, det eftertänksamma som vi behöver. Det som ser till oss som individer i ett gemensamt samhälle av individer. Det svåra är att förena alla viljor, det är nästintill omöjligt. Vi måste se till att göra aktiva val, som inte ser oss som oförmögna individer utan möjlighet att påverka vår framtid.
Jag tror dock att det hårda i dagens samhälle någon gång längs vägen kommer och måste backa. Den dagen då vi helt tappar det mjuka är nog dagen då mänskligheten går under. Det svåra är att finna balansen mellan de båda. Att kunna hitta vad som krävs i situationsspecifika problem. Ska vi satsa på att gå längs med den mjukare linjen och inte alls ta hänsyn till eller använda oss av det hårda eller kommer det hårda ge oss förutsättningarna att lättare få fram ett bättre samhälle. Det svåra är att låta hjärtat styra och inte låta marknadens kalla hänsynslösa vindar råda utan hänsyn för de mer mänskliga aspekterna.

Innan den här kursen hade jag inte kunnat uttrycka mina tankar om vårt samhälle som jag kan nu, eftersom perspektivet var alldeles för kort innan. Man kan säga att jag innan kursen bara upplevt en väldigt kort upplysning, när det kommer till de beteendevetenskapliga ämnena. Och det är först nu som jag förstått det. Det har märkts ganska tydligt under de diskussioner som vi haft inom vår grupp när vi arbetat med grupparbetet. Det liksom bubblar fram massor med saker ur mig som förståelsen för begreppen som vi kommit i kontakt med under kursen, har lockat fram ur mig. Min förståelse för den långa upplysningen har gjort att jag blivit sådan att jag bättre kan se det lilla i det stora sammanhanget. Finns ett bra ordspråk som gestaltar det jag menar.

”Små under som går oss förbi medan vi söker efter de stora tingen”

Ta reifikationen och sättet att se på oss som individer. Hur viktigt vi tycker att status och materiella ting är. Detta tror jag påverkar vårt sätt att förhålla oss till varandra och ju mer främmande vi blir för oss själva, desto mer tappar vi i den mjuka utvecklingen. Och betydelsen av de relationer vi har. Det enda som räknas är det hårda, hur mycket vi är värda i pengar. Vad vi kan erbjuda andra i form av en produkt, en vara. Vi blir på det sättet åtskiljda från varandra och delas in i olika fack och grupper, beroende på vår status. Ett klart partikularistisk synsätt växer fram och detta kan leda till orättvisor. T.ex. så kan en del personer med högre status, som en välkänd artist få vissa privilegier p.g.a. sitt kändisskap för att få till ett exempel.

Å andra sidan kan vi nog inte leva i ett universalistiskt samhälle fullt ut heller. Vi är olika och har olika grundförutsättningar. Alla i samhället måste så långt det går få sina behov uppfyllda, så bra det går. Även detta är en balansgång som vi kommer att få fortsätta med i framöver.

När vi då tappar det mjuka i livet hur kommer vår framtid då se ut? Det sunda förnuftet känns försvagat och tappar sin mening? Etiken och moralen förfaller? Vi som människor skulle förlora på det i längden. Nu vet jag inte om det kommer gå såhär långt, men om vi inte är aktsamma så kan det sluta väldigt illa.

Små exempel som i Asplunds bok (Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet, Bokförlaget Korpen 1997.), det här med att man med att sluta hälsa på sin granne så innebär det att man utövar mikromakt. Det är sådant som jag känner igen, men aldrig hade tänkt på i sådana termer. Om det inte hade varit för den här kursen. Det ligger så mycket mer under ytan på det som sker i vardagen som åskådliggjorts för mig. Vilket medför en djupare förståelse för tillvaron. Det påvisar att det våra sinnen och kroppsspråk spelar en viktig roll när det kommer till det sociala samspelet.

Jag har själv haft vissa problem med det ovannämnda sociala samspelet, har inte alltid känt mig helt bekväm med de olika företeelser som förekommer inom t.ex. vissa sociala grupperingar. Som det här jag nämnde tidigare med att bli inplacerad i olika fack p.g.a. vissa yttre attribut eller inre egenskaper. Med den kunskap som jag vunnit under kursen kan jag analysera och förstå min omgivning bättre och slipper kanske övertolka vissa personer eller grupperingar i samhället. På så sätt kanske jag kan ignorera att folk vill förenkla min person genom att ge mig attribut som kanske inte alls stämmer. Även missförstånd kan nog undvikas på ett helt annat sätt. Jag har i alla fall fått verktygen att kunna göra det, sen är det ju självklart upp till mig att utnyttja dessa på ett så positivt sätt som möjligt.

Kan avsluta med att nämna att jag verkligen tycker att kursen gett mig vad jag förväntade mig innan. Förhoppningen var ju att jag skulle kunna debattera bättre och få kunskap som kunde ge mig bättre förutsättningar för att kunna upplysa min omgivning och få dem att tänka ett steg längre istället för att förenkla. Det känns verkligen som att jag är på rätt väg.

I framtiden som jag ser den kan mycket ske. Beroende på hur vi väljer att utvecklas. För jag tror att det krävs att vi gör ett aktivt val om vi vill ha en chans. Vi får inte bli offer för den självförvållade omyndigheten utan vi måste se till att fortsätta med att arbeta med upplysningens fortgång, så att alltfler kan bli upplysta. Utan den kommer vi givetvis inte kunna utvecklas. Vi måste lära oss av våra misstag och använda det förflutna för att kunna förstå och förutse hur vår framtid kan te sig. Våga drömma och inte förlora tron på att det finns något ljusare bortom horisonten

Bloggen – ett sätt att konstruera sin verklighet.

Förklaring: En uppgift där vi skulle göra en presentation och frågeställning utifrån ett valfritt intressant avsnitt ur boken Kulturens väv av Jerome Bruner.

När det kommer till att uttrycka sig har vi människor i våra olika kulturer funnit en rad sätt att gå tillväga. Från historieberättandet som det begav sig för åtskilliga sekel sen, då det inte fanns några andra sätt att återberätta på. Fram till boktryckarkonsten och böcker och nu senast hur vi återskapar vår verklighet på Internet. Med de olika teknologiska avancemangen så har verktygen för att kunna återberätta vår verklighet och mening utökats dramatiskt.

Det sättet att berätta på som jag tänkte relatera till, som jag tror kan ha en del av den narrativa konstruktionen i sig är fenomenet bloggar. Det är ett väldigt vanligt sätt att uttrycka sin vardag, sina subjektiva åsikter och erfarenheter på. Men även politiska, kulturella och övriga ämnen kan tas upp. Ur olika synvinklar och perspektiv. Det som är intressant, men som kanske inte reflekteras över av dem som skriver bloggar är hur de genom att skriva om sin tillvaro konstruerar och kan finna sin identitet. För det är ju genom att använda sig av det narrativa som man hittar sin plats i kulturen.

Låt oss ta de som skriver om hur de uppfattar möten med sina medmänniskor, i sina relationer och övrig omgivning. Det som skrivs om detta är ju antaganden kring det som hänt. En tolkning. Genom att skriva ner händelsen analyserar vi och går igenom det hända. Det är ofta förutfattade meningar och idéer som tycks vara grunden till ett vidare resonemang som leder till något nytt. Man går från det som det verkade vara till det som det egentligen handlar om. Genom att det återberättas. Man blir mer medveten om sina åsikter och kan genom interaktion med andra, som till exempel skriver kommentarer på bloggen föra en öppen dialog och få infallsvinklar och perspektiv om det aktuella ämnet eller händelsen. Det blir som en slags förhandling med ens verklighetsuppfattning.

Frågan man kan ställa sig är om man vinner på detta förhandlande. Passar dessa redogörelser, tolkningar bara för tillfället eller finns det generella drag i dessa berättelsers konstruktion? Blir ens uppfattning om verkligheten mer sann än om man inte hade diskuterat och stött och blött ämnet i fråga med andra och med sig själv? Har vi i vårt samröre med vår omgivning plockat fram den intelligens som finns distribuerad inte bara i våra huvuden utan även hos våra vänner och tillfälliga besökare på bloggen, som varit med och bidragit till den nya bilden av vår verklighet.

Det sägs ju att det är nätverket av våra vänner, kollegor, bloggbesökare som bidrar till att våra chanser att skapa en mer sann bild av världen samt stimulerar oss till att finna fler perspektiv och nyanser i verkligheten. Vi får ett större fält att arbeta med och mer kunskap.

Frågeställning:

Kan det vara så att den folkbildning som finns i vårt samhälle håller på att flyttas från studiecirklar och ABF-kurser till Internet och bloggarna och vad kan det ha/få för konsekvenser?

Pragmatikens metod.

Förklaring: Vi skulle sammanställa vårt idealsamhälle utifrån den filosofi som John Dewey lagt grunden för och tituleras Pragmatiken och sen fick vi opponera på någon annan pedagogisk filosofi. Min uppgift i detta grupparbete var att presentera vår syn på metod. Boken som användes i denna del av kursen heter Pedagogisk filosofi skriven av Christer Stensmo.

När vi ser till vad vi vill använda för metod när det kommer till lärandet i vårt samhälle så ska det ske genom aktivt arbete. Eleven ska lära sig genom att göra, eller som uttrycket som Dewey myntade säger: Learning by doing. Läraren ska vara en handledare som ser till att uppmärksamma elevernas intressen och stimulera dem till att lösa olika problem.

Det som ska motivera eleven till att vilja lära sig är följande:

• Ett socialt behov av gemenskap.
• En nyfikenhet att utforska.
• En lust att skapa – tillverka.
• Ett estetiskt intresse.

På ett korrigerande sätt ska läraren hjälpa eleverna att finna genomförbara problem som inte är riskfyllda. Sen ska eleverna på ett laborativt och undersökande sätt lösa dessa problem. De ska ha ett sammanhang som eleven kan relatera till. Detta för att eleven ska få en djupare förståelse för lösningen. För att det ska bli begripligt. Annars kommer deras kunskap om den bara bli ett tillfälligt insamlande av information. Viktigt vid problemlösning är att det reflektiva tänkandet används.

Det viktiga med verksamheten som utförs av eleverna är att den ska utgå från det konkreta till det abstrakta. De ska veta vart de befinner sig när de startar sökandet efter kunskap eller en lösning på ett problem. Medan målet är mer abstrakt. Begrepp som är välkända är konkreta begrepp, medan begrepp som är nya är abstrakta.

När man använder tänkandet som ett medel för att nå ett specifikt mål, är det ett konkret sätt att tillämpa metoden. Medan ett tänkande som är medel för mer tänkande är abstrakt. När en elev laborerar med olika idéer och kommer fram till en lösning, så blir tänkandet belönat. Eleven stimuleras till att fortsätta tänka.

En problemlösning som går från något verkligt mot något som är mer ogripbart för eleven kan innehålla steg som börjar med praktiska hanteringar av olika föremål. På så sätt kan eleven finna olika problem som behöver lösas. Dessa problem är det faktiska målet. Intresset inför detta problem förvandlas till en intellektuell uppgift där eleven studerar dess egenskaper, strukturer, orsaker och effekter. Slutmålet, alltså själva tankeverksamheten som uppstod under laboreringen med problemet, utvecklar tankeförmågan och vanan att använda tänkandet, vilket är det abstrakta målet.

Eleverna bör jobba med dessa undersökande uppgifter i grupp, då de kan kontrollera och korrigera varandras problemlösande tänkande. Samtidigt som de lär sig samarbeta, Arbetet med problemlösning blir alltså ett sätt att fostra dem i demokratisk anda.

Övermänniskoidealet – utopi eller framtid?

Förklaring: Vi fick till uppgift att i introduktionskursen till pedagogiken skriva om något som vi fann intressant i ett artikelhäfte och presentera detta samt ställa en fråga relaterad till den texten. Detta redovisades senare på ett litteraturseminarie. Artikeln var skriven av Michael Tholander

Det fanns i princip bara en artikel i häftet som jag fastnade för. Som verkligen var intressant. Den om hur man kan jämföra Pippi Långstrump med Nietzsches övermänniska. Det som först fångade mitt intresse var hur den generella uppfattningen av vad begreppet övermänniska står för beskrevs. Att det i mångas ögon fått en negativ klang som egenskap eller synsätt, att vara en övermänniska. För när jag läste det och tänkte efter så insåg jag att det stämde även hos mig. Jag förknippade det med nazismens ideal och hur de såg på den ariska rasen.

Efter att ha läst några stycken så insåg jag ju snabbt att det inte alls handlade om något negativt, utan något som kändes väldigt positivt. Man kan relatera det till att ha en sund livsattityd. Ur ett individuellt perspektiv. Övermänniskan antar utmaningen att acceptera livet som det är, på både gott och ont. Amor fati är formeln för hur en människa ska förhålla sig till livet. Man ska älska sitt öde och inte vilja förändra något utan omfamna det som kommer i ens väg med samma attityd. Att se det positiva i situationen istället för det negativa.

Det förekommer fler tolkningar av vad övermänniskoidealet innebär som är felaktiga. Det handlar inte om att vara effektiv, eller kunna hantera flera sysslor samtidigt. Det handlar om den attityd och det förhållningssätt man har till livet och de händelser man möter på vägen.

Nietzsches syn på t.ex. kristendomen var inte positiv. Det lidande som religionen förespråkar, är enligt honom livsförnekande och gör att människor inte lever livet till fullo. Pippi däremot har förlikat sig med de negativa aspekterna i sitt liv och fröjdas åt det positiva, i sann dionysisk anda. Hon ser möjligheterna istället för hinder. Hon säger ja till livet, där kristendomen säger nej. Det finns väldigt många bra exempel i artikeln som påvisar att Pippi är en av de övermänniskor som Nietzsche talar om. Hennes sorglöshet, handlingskraft, originalitet, kreativitet och frigjordhet är alla egenskaper som en sådan besitter. Hon inser även att kunskap inte är beständig, vilket är typiskt för övermänniskor.

Nietzsche kritiserar även den rådande naiva tilltron till förnuftet som förekommer hos många av de stora filosoferna som Aristoteles och Kant. De menar att passionerna måste vara slav till förnuftet, vilket han inte håller med om. Han har ett helt annat synsätt på hur det förhåller sig. Han menar att vi inte alls är så förnuftiga som vi tror att vi är. Vi blundar helt enkelt för den irrationalitet som råder bland oss.

Nietzsche riktade även kritik mot Moralen som han såg som en vana som ej var genomtänkt. Moral säger han är en konserverande kraft som enbart förhindrar människor att hitta nya vägar att vandra. Vilket medför att människor som lever med en moralistisk grundsyn blir hämmade i sin utveckling, de blir korkade och fega. Deras hopp om att göra sig nya erfarenheter och uppnå lycka och självförverkligande minimeras. Den självstyrande övermänniskan däremot är fri och kan gå emot det sociala arv som finns i samhället. Hon skapar sina egna lagar och är ej bunden till sin medfödda miljö.

Detta innebär dock inte att hon vill få andra att göra som hon gör. Hon är främst sin egen världs skapare. Inte andras. Att vara en fri ande ska inte berättiga individer till att begå hemska gärningar. Man ska och kan inte bevisa sin överhet genom att mörda. De negativa impulser som man kan erfara bör användas i kreativa syften. Något som kan vara till nytta för samhället t.ex.

Nietzsches uppmaning är inte att alla ska bli likadana, utan att bli sin egen person, på så många sätt man bara kan, utan att kopiera någon annan.

Frågeställning:

Nietzsches ideal av vad som är en övermänniska kan ses som ett eftersträvansvärt mål, men är det möjligt att uppnå ett sådant samhälle? Eller är det en utopi?Kan vi förändra vårt samhälle mot att utvecklas till ett sådant samhälle med hjälp av pedagogiska metoder? Uppmuntra barn att lära sig att tänka som en övermänniska.

Ny kategori?

Ja, klar med morgondagens frågeställning och presentation! Känns så betryggande. Skickade resultatet till en klasskompis och hon fattade vad jag menade och tyckte att jag knytit an bra till boken och allt, så det känns väldans bra. Funderar på att publicera sånt jag skrivit till skolan här. Så jag ska nog börja med det. Måste bara hitta ett bra nman på en sån kategori. Skolarbeten? Kanske..

What Does Your Birth Date Mean?


Your Birthdate: September 28


You have a Type A personality so big it makes other Type A’s shrink away in shame.
You never shy away from adversity – and you love to tackle impossible problems.
Failure is not an option for you, and more than a few people are put off by your ego.
You tend to be controlling, and you hate leaving anything up to chance.
Your strength: Your bold approach to life

Your weakness: You don’t accept help

Your power color: Bronze

Your power symbol: Pyramid

Your power month: October

What Does Your Birth Date Mean?

Jaha, va bra, då vet jag. 😛

(via Men snela)